The AWKWARD SwedeBlogg (Webnewspaper)

Vinden blåser på gröna tuvor,
träden ger vika för Nordanvind.
Älskande äta av Kärlekens druvor,
kroppars förening, kind emot kind.

Unga Mäns förening, förbjuden frukt,
moralpepegojorna skriar.
-Med denna synd skall vi snart få bukt,
Kärlekens bröder ,de gråter.

För inte skall väl Män älska varann,
Gud skapte dom inte så.
Nej, inte är väl kärlek riktig och sann,
då en Man har en Man, i sig och uppå.

Världen är grym emot älskande få,
Judisk lag vill man hålla.
För Hat och förakt de i hjärtan vill så,
bland känslor så bör man ju sålla.

Kärlekens bud har kristna glömt bort,
med Bibeln de döma och klandra.
För dom är Judisk lag något gott,
men de får inte döma varandra eller andra.

Så talar de alla utan förstånd,
avelsdjur skall alla vara.
Med nativiteten som enda levnadsgrund,
är ju allt annat onaturligt bara.

En Kyrkans man,Åke Gren, vi i Tv:n ser,
han talar om oss, de fula.
-Du kan ju bli fri, om du bara ber,
och bli frisk och Normal, Halleluja.

Då blir vi alla Kristna så glada,
för då är du frisk och Normal.
På er slutar vi då att klaga,
och ses upp i himmelens festasal.

Men om du från vår lära vänder dig bort,
till Helvetet den synden dig sända.
För då är för kyrkan du bara en syndig lort,
en lort skall ej kyrkan få skända.

Trots kyrkor och läror finns kärleken kvar,
den går inte att botas eller bedjas bort.
Det är ingen sjukdom, detta vi har,
och kan inte borttas av något.

Alla har vi vårt eget unika öde,
Gud har bestämt just så.
Han är den Högste, bland alla de lärde,
som mångfaldets Gudomliga lag kan förstå.

Ingen är stöpt uti samma form,
varken till kropp eller själ.
Gener har fördelats, som uti en storm,
till mänsklighetens bästa och väl.

Vinden mojnar och Solen går upp,
träden står stolta och tysta.
Älskande män sovit samman i ro,
smekta i älskog , kyssta och nöjda.