The AWKWARD SwedeBlogg (Webnewspaper)

Den 29 November Var jag så nerbruten att jag Kontaktade JK.
Efter en del diskussioner med folk, kom en viktig sak fram i allt det här.Punkt 3. I domen, att man fick verkställa avhysningen,utan hinder för att domen trätt i laga kraft,dvs det kvittar om jag överklagar.Man kan kasta ut mig ändå och innan Hovrätten sagt sitt.Det här gör mig totalt rättslös, i sammanhanget.Att kunna återfå min hyresrätt och mitt besittningsskydd, i mitt hem, efter att ha varit någon annan stans, är krångligt,om inte omöjligt.
KBAB kan ju hyra ut mitt hem, under tiden det tar för Hovrätten att behandla och ev upphäva Tingsrättens dom.
Då blir jag i varje fall ändå av med mitt hem,oavsett vad Högre Domstol dömer, om jag ens överlever det hela.
Man sa mig att JK ska värna om medborgarnas rättssäkerhet, både i rättssystemet som sådant och gentemot staten(till staten hör just Domstolsväsendet och deras Rådmän(Domare)).
Jag vädjade till JK.I min situation kan det inte ses som skäligt,att både beröva mig min Hyresrätt och på samma gång beröva mig möjligheten att få tillbaka den och mitt hem, på ett rimligt sätt.
Jag anförde att Rådmannen varit litet väl välvillig med att bevilja KBAB vad de begärt och ryckts med lite för mycket, av de vittneshistorier Domstolen valt att tro på.
Min rättslöshet startade redan i Tingsrättsförhandlingarna och späddes på till fullbordan i och med Domen,konstaterade jag till JK.
Men redan dagen innan jag skrev till Jk,dvs 28 november, skrev jag också en skrivelse till Karlstads Kommun och dess Kommunfullmäktige och Kommunstyrelse.KBAB är ju ägt av Kommunen och fortfarande sk Allmännytta, trots att det bedrivs i Aktiebolagform.Redan dagen därpå fick jag reda på att man diariefört min skrivelse.
(Diarienummer: Ks-2006-004 Dpl 000).
Vad som händer med den vädjan om hjälp, från KBAB's ägare kommunen,vet jag inte i skrivandes stund.
Jag bad Kommunstyrelsen, att om möjligt, kalla till extra möte, för att se hur de kan stoppa det hela.
På samma kväll,skrev jag ett öppet brev till Socialchefen Pia Sahlin-Brunzell också!
Det var också en vädjan om hjälp, att försöka att tala KBAB till sans om allt detta.
Dagen därpå, fick jag beskedet,att Socialshefen hade läst mitt brev och tagit med sig frågan till KBAB's Vd.

Men pressen har inte skrivit något ännu, om hur man begått både våldtäkt på sanningen om vad som hänt här i huset och dessutom drivit det hela, till ett fullbordat rättsövergrepp.
Då jag ringde expressen, därför att jag var upprörd över att man hade stoppat möjligheten att kommentera artikeln i Lokal-expressen om Varg, blev en Journalist interesserad av min situation.
Inte vet jag om man kommer att smälla upp det hela och visa på vad man utsatt,en Öppet Homosexuell Biskop som dessutom lider av kroppsliga symtom, som Landstinget vägrat att undersöka på ett sätt som han klarar av,detta på 5 år,för,av övergrepp med kulmen av att slänga ut honom, nu Torsdagen den 7December.
Men, journalisten lovade att ta upp det hela,med lokalredaktören och höra av sig,I morgon Måndag 4 dec.

1 Advent 2006.
Nu sitter jag här, på 1 Adventskväll och skriver dessa rader.Det är ingen Harmoni i mitt hem efter alla turer,just nu.En del av grannarna har oljud för sig,då och då och sedan är det dödstyst i hela trapphuset däremellan.Inget hörs från någon av hemmen.Vanligtvis brukar det vara liv och rörelse här i huset.Det ska inte förväxlas med medvetna slag,dunkar,hundkapplöpning inomhus och hård hälgång, utan vanliga ljud som kommer från hemmen och som inte invaderar varandras hem,men ofta hörs ut i trapphuset ändå.Så rätt vad det är, så slängs något hårt i parketten ovanför.Emellan sådana höga dunsar, leks det att man inte är hemma, förmodligen.Och i vissa fall så är de faktiskt utgångna.Men,det bryr jag mig föga om.Jag har fullt upp att försöka att hantera gråten i halsen och mina suckar till Herren Gud, då jag är vaken och mina kroppsliga symtom blir påtagliga.
Det känns svårt, att ens Be, just nu.Trons Kamp, är också den en svår sak, då man är ensam.

Man frågar sig, gång efter annan.Ska jag få möta Gud Nu?Eller räddar kommunen mitt liv och mitt hem,trots allt.
Är jag verkligen slut,som människa,därför att den ondes favoritsysselsättning lögnen, greppat om mitt liv just så här? Ja trons kamp och krishantering, är svår även för oss som skolats i dem båda.Det är inte förän man själv utsätts, som man till fullo förstår, hur andra man tidigare mött, har haft det, då de varit i liknande situationer.Den läxan har jag lärt mig.Och jag har lärt mig, att människor som vågar säga ifrån, behövs för att lyfta fram alla orättvisor och all rättslöshet, i ett samhälle, som skryter med att medborgarna behandlas bra och åtnjuter lika rätt inför lagen, med ett gott rättsskydd.Så är det inte och det måste fram,till allas bästa för att kunna ändras.
Men,man måste också ha något att sätta emot.För ligger man ner, så är det lätt för den som vill, att sparka.

Gud Välsigne er alla, på denna mörka blöta 1 Advent!
Metropolitan. Johannes Tomas.Hans-Tommy Berg