The AWKWARD SwedeBlogg (Webnewspaper)

Hej kära värld!Jag överlevde och är tillbaka med nya fräscha artiklar!



Ja, man kastade ut mig, den 20 December förra året, från mitt hem.Där hade jag bott i 22 år.Anledningen känner alla till som har läst mina förra artiklar, men tål att beröras åter igen.Jag försökte värja min Husfrid mot grannar som flyttade in i lägenheten ovanför mig.De förde ett fasansfullt oväsen.Bullrade, klampade,vrängde saker i parketten,spelade musik med hög bas, vilken tidpunkt på dygnet som helst.Det var rena terrorn.Den förståndshandikappade unga kvinnan som härjade där under det sista året hemma,bland annat med att leka med hundvalpar, som gallopperade över golven under nätterna, håller säkert på än idag.Eller så har hon som tack för vad hon gjorde mot mig, fått någon riktigt fin lägenhet någon annan stans.Om inte, så har säkert de stackarna som bor i min lägenhet nu, noga blivit varnade från att protestera. Men KBAB vägrade att ta itu med husfridsmarodörerna och lämnade mig ensam att försöka att få tyst på dem.Det gick inte alls det.Till slut vände KBAB på hela historien och bestämde sig för att det var JAG som var problemet.Man anklagade mig för att det var JAG som störde grannarna, samma grannar som villigt och med glädje höll med KBAB.Så drev man med verkligheten,så drev man situationen till katastrofens kant och själpte mig utför.Man kastade ut mig!

Det var inte nog med detta.Man slängde in mig
i en liten lägenhet i ett ytterområde av Karlstads kommun, en ort jag aldrig skulle flytta frivilligt till i någon annan situation, om jag så skulle få betalt för det.2/3djedelar av mitt liv, magasinerade man, i karlstad.KBAB's Representant (och enl socialförvaltningen också KBABs styrelseordförande och Vd) förvisade mig, i nära samarbete med socialförvaltningen, till en helt annan ort, således.KBAB's kontakt på IFA på socialförvaltningen tyckte, presis som KBAB's representant, att jag inte är värdig att längre bo i min hemstad Karlstad. Socialassistenten har dessutom verifierat detta, genom att vara med och bestämma, att jag inte ens skall få förtur till en annan bostad i den stad där jag trivs och har en stark anknytning till, dvs Karlstad. Istället tycker man att jag skall leva i ett litet krypin här, där jag inte trivs en enda sekund. Man kunde lika gärna ha dumpat av mig i någon ödestuga som man hade tapetserat så att ett rum var fräsch.Hade någon sådan funnits, så hade man sannorligt gjort det också.De inblandade hade då fått en himlatripp av psykologiska multiorgasmer av att ha gjort mig ändå mer illa,åtminstone KBAB's representant och den här nämnda socialsekreteraren på IFA.De båda fick det säkert redan då de kokade ihop hur de skulle göra i telefonen, efter varningen från KBAB, den med överdrivna beskrivningar av mig.

-Men, inte kan väl de inblandade verkligen ha njutit av att utsätta Biskopen för alla dessa övergrepp?Det är väl inte socialförvaltningens arbete att göra folk illa heller?Och den där KBAB-anställde som drev igenom att kasta ut dig, kan väl inte mena något illa med det?Det var väl bara dennes arbete?Detta sa en nära kär vän till mig.Han ville att jag skulle tänka efter.Då jag hade gjort det, tyckte jag att allt det här kändes ännu värre än förut.Men det är viktigt att konfronteras med kalla fakta.För i sådana här situationer, måste man skilja på sak och person.Hänger man sig åt känslor, som visserligen är naturligt för oss människor, så kan det gå riktigt illa, utan återvändo.Trots det, så blir en katastrofs offer alltid stigmatisserade.Det kan ibland bli farligt för den/de som sargat en annan. För ju mer offret går omkring i spillrorna av sitt liv, ju mer är det naturligt att vilja ställa de ansvariga till ansvar.Så är det för offren för Natzityskland som överlevt.Så är det för alla andra stigmatisserade offer med sina liv krossade i olika sammanhang, inklusive mig själv. Det vore emot Guds natur, att som skristen inte uppleva detsamma.För att förlåta, per automatik, är inte att vara Kristen.Det är att vara en dåre, som ger signalen till omvärlden:-Kom och gör oss kristna illa.Vi ställer dig inte till ansvar för vad du gör, vad än du gör med oss.Här gäller istället samma regler för förlåtelse, som människan gentemot Gud, i Botgörelsens sakrament. Sorry Lutherianer!Man måste kunna ta emot nåden också.

Jag är Gud och du ska lyda mig!!
Först och främst, jovisst finns det folk som arbetar på kommunala inrättningar som är psykosadister och älskar att styra och ställa med folk och deras liv.Det är det många som får uppleva dagligen.Och en del njuter verkligen av att "sätta folk på plats"(eg krossa folks liv), folk som vågar sätta sig emot deras nästan Gudomliga maktfullkomlighet.För det är så dessa sjuka personer ser sin roll på myndigheterna (och i det här fallet också på karlstads allmännytta).Det kallas inom psykologin för att de har en sk"Gudomlighetspsykos".En del av dem anser verkligen att andra inte alls skall protestera mot deras beslut utan ska lyda.Och säger någon emot, så rullar drevet igång.De använder alla sina kontakter i samhället för att ordentligt markera sin makt.Och det gäller den makt de verkligen har, men ofta också makt som de tar sig friheten att utöva, som de egentligen inte har.
För att mörka alla övergrepp, brukar dessa personer förklara att de bara gör sitt jobb.Besluten tas, enligt luddiga och cyniska tolkningar av lagar och regler.Dessa fungerar ofta som täckmantel för deras njutningar av att göra vad de vill med folk.Jag har hört de mest otroliga försvar för maktmissbruk genom åren, både då jag själv varit offret och många andra. Försvarsmekanismerna ser olika ut från sjuk person till sjuk person.Men en sak brukar de ha gemensamt.Och det är att de fullständigt ger strunten i, hur det går för den de hunsar och krossar.En del är så utstuderade att de, officiellt låtsas bry sig.Men, i den faktiska verkligheten existerar oftast ingen frisk empatisk förmåga, för de som de krossar.Dessa monster finns på snart sagt alla förvaltningar och kommunala bolag.Ofta handlar det om en enda.Men ibland trängs det flera, och då blir det liv i luckan då de ryker ihop i sina maktfajter.Jag har oturen att bli tvingad att stångas med dem ibland.Jag är ju en av de där "obekväma" som oftast brukar vara såpass påläst att jag upptäcker deras övergrepp och säger ifrån.Det kallas för "civilcourage", ett begrepp som nästan är bortglömt i vårt land idag.Oftast blir det kris då de sätter igång.Men i de flesta fall, så vinner min envishet och kunskap till slut.Dessutom har jag en frisk sk "cooping" och det tar de inte med i beräkningen.De flesta av de som känner till mitt namn i sådana här sammanhang brukar inte vilja bråka med mig igen.Många av dem har bränt sig rejält då de gjort det en annan gång, i det förflutna..Men så finns det de fullständigt hopplösa fallen.Det är de mest fullkomliga Gudarna, som är så farliga för sig själva och andra, att de, enligt min mening borde genomgå stora sinnesundersökningar och låsas in.De är ofta fullständigt omänskliga och har bytt ut sitt förstånd mot sin verksamhets regelböcker och orkar inte stå emot att göra sina himlatrippar av psykologiska orgasmer, på andra människors krossade ödens bekostnad.Det tar de alla tillfällen i akt att göra.

-Han är tokig! Han säger emot!
Den berörda IFA socialsekreteraren bestämde sig en gång under dessa händelser för att bedöma mig som:"en fara för mig själv och andra" efter ett samtal med KBAB's representant.Man kallar det för en:"Menprövning".Det är bara det, att en menprövning bara kan göras av en psykiater, under ett hembesök, enl socialstyrelsens föreskrifter.Och för att göra en Menprövning, måste det vara utom all tvivel, att den som skall prövas, måste ha utövat sådant våld på omgivningen, att i stort sett ingen annan förklaring kan finnas, till dennes beteende.Menprövningen måste dessutom prövas i förvaltningsdomstolen(Länsrätten).I mitt fall handlade grunden för menprövningen om en överdriven och medvetet missvisande skildring av vad jag skulle ha"utsatt"de stackars störande grannarna för,som stod beskriven på en Varning från KBAB.I verkligheten var det de båda kvinnornas ihopkok som var grunden till menprövningen.Socialsekreteraren var så övertygande att hennes chefer var med och stöttade vansinnigheterna.
Sjukvården stoppade detta i sin linda.De båda kvinnorna hade planerat att försöka få mig tvångsintagen, på sk "sjukintyg", men hade inte haft med i beräkningen att sjukvården kan det där med att diagnostissera folks mentala status.Socialsekreteraren däremot, har inte ens en timma av psykologiutbildning visade det sig och var alltså lika behörig att kunna bedöma något dylikt, som KBAB's representant, alltså inte en tillstymmelse av kunskap och behörighet.KBAB's representant tyckte säkert att det var ett säkert och klurigt sätt att får bort mig från min lägenhet, den jag hade bott i i 22 år, utan en prick på mig, på något sätt.
För, hon hade ju bestämt att mina försök att värja min husfrid från de störande grannarna var problemet, inte deras störningar av mig.Det lättaste sättet att lösa det hela tyckte hon var att slänga ut mig.På så sätt sparade hon sitt ansikte och slapp erkänna att hon hade behandlat ärendet fel från allra första början.Mitt liv krossades av prestigeskäl, med andra ord. Det var bara ett av alla skamgrepp man utsatte mig för, systematiskt under 5 år.
Jag vädjade till karlstads kommunstyrelse och dess ordförande, socialdemokraten Lena Melesjö Windal.
Varför gjorde jag det? Jo, KBAB är Karlstads Kommuns allmännytta.Det drivs i Aktiebolagsform, men det gör inte att Kommunallagarnas paragrafer om allmännyttan inte gäller.Där står det bland annat att Kommunens politiskt valda har ansvar för sitt bostadsbolags verksamhet och som dess ägare har de rätt att kräva att bolaget tillmötesgår med Kommunens styrelses önskningar, såväl i stort som smått.Med andra ord, så kunde man ha stoppat galenskaperna som KBAB utsatte mig för.
Men, Lena Melesjö Windal tyckte inte att det hela var ett Kommunstyrelseärende.Eller i klarspråk: Hon kände inte för att lämna sina Julegrytor och pyntandet av julgranen för att rädda en kommunmedborgare som kunde ha dött av hanteringen KBAB prestigeartat utsatte honom för.http://theawkwardswedeblogg.blogspirit.com/archive/2006/12/18/karlstads-kommunstyrelse-och-dess-orforande-smiter-undan-sit.html Och visst kunde jag ha dött.Det visar vad som sedan hände med mig.Undrar om man skulle ställa Melesjö till svars för det, tillsammans med KBAB?Det visar sig längre fram.

På Julafton kom den posttraumatiska reaktionen
av 4 års ljudterror från grannarna , som kröntes av den förnedrande och stressgenererande utkastningen från mitt hem.
Min kropp kollapsade och man förde mig i ilfart med ambulans, till Akutmottagningen på centralsjukhuset i Karlstad.Efter ett antal timmar där hade man situationen under något sånär kontroll.
Allt detta har tagit hårt på mitt Hjärta.Den 26 Mars i år fick jag en hjärtinfarkt och for åter igen i ilfart, till sjukhuset.Då hamnade jag på avd 34, bland underbart duktiga proffs.Men, den 28 April, så var det dags igen.Denna gång hade jag något som kallas för :Hjärtrusning och en massa extraslag hela tiden.Jag hade ingen stadig sinusrytm över huvud taget.
Pulsen var uppe i 168 (man skall ha mellan 50-60 slag).Denna gång var jag tvungen att stanna i 10 dagar på avdelning 34.Hela tiden hade man koll på hjärtat med hjälp av Telemetri.Då passade man på att ta en slätröntgen av min strupe(esophagus) som gett sådana symtom av kramper och svimmningsanfall i 5 år, att jag varit totalt handikappad.Man kom fram till att detta påverkar mitt hjärta.Jag har fortfarande i skrivandes stund de här påtagliga symtomen och måste vila större delen av dygnet.Snart ska jag läggas in igen, för ytterligare strupundersökningar.

Kommunpolitikernas trovärdighet står på spel!
Efter mycket om och men, så ska nu mitt överklagande av nekandet till förtur om bostad, tas upp i den stora församlade Socialnämnden.Där i skrivelsen har jag beskrivit för politikerna, så ingående,att det föreligger så många "särskillda skäl" att man bör ge mig jakande svar, på de saker som jag ber dem att skyndsamt ordna.Om man inte ger ett jakande svar, så har Karlstads Kommuns Socialnämnd helt och hållet i mitt ärende,klart och tydligt bortsett från en av de viktigaste grundpelarna i svensk välfärds lagstiftning,nämligen begreppet "särskillda skäl" .

Därigenom skulle man öppet trotsa en av de grundläggande värderingarna i människors rättighter, inom juridiken, som svenska Folkets Regering och Riksta,som är den högsta lagstiftande församlingen, i Demokratisk ordning, beslutat ska gälla över hela riket.I skrivelsen sa jag också, att folket som valt politikerna i nämnden, inte kan lita ett enda dugg på dem om de sätter sig över rikslagarnas olika begrepp på detta sätt.
Socialförvaltningar och andra myndigheters trovärdighet försämras dessutom.Resultatet kan bli, att folk ställer mer krav och börjar protestera då de blir förnedrade av myndigheterna, tex genom olika övergrepp. Det blir då inte bara en liten klick i samhället som vågar säga ifrån, som idag,mig inkluderat!Folk kanske börjar visa sitt missnöje igen, efter att ha varit ett fogat kuvat folk,under byråkrater och politiker sedan början på förra seklet.
Det vore en hemsk utveckling, för de som har maktpositioner i kommunen.Man betraktar nämligen redan över lag, alla som har mage att överklaga ett beslut, som är taget på Socialförvaltningen i Karlstad, för "Rättshaverister".Den sjuka attityden, får till och med alla de nya socionomerna inpräntat av en del äldre kollegor, som en normal syn på sina framtida klienter.
Men det handlar om hemliga"skråjargonger" av mycket känslig natur.
Jag har känt till det, sedan mitten av 1980-talet och är inte ett dugg förvånad över att de fasonerna än idag lever och frodas.

Men, är man inte anarkistisk rebell om man säger ifrån till de folkvalda?
En del tycker så.Men, att motsätta sig maktmissbruk och övergrepp från de styrande och deras lakejer är faktiskt en Demokratisk rättighet.Det var så som socialdemokraterna stadfäste sin demokrati här i landet en gång.Arbetarrörelsens förkämpar kallades inte sällan för rebeller som satte sig upp mot dåtidens maktelit.Det sågs inte med blida ögon på den tiden lika väl som den nuvarande makteliten idag.Glöm aldrig Ådalen!!, brukar socialdemokraterna påminna oss om.Men, det är samma folk, som inte ens lämnar sina Julgrytor ,för att rädda en ensilld Medborgare från att få sitt liv krossat och kanske mista livet dessutom.
Sådan är solidariteten av idag!De har själva blivit till just de hänsynslösa borgarbrackor de alltid annars traditionellt skäller så mycket på.
Det är annars bara de i makteliten, som är så sjukligt rädda om den makt de fått, som brukar kalla folk som säger ifrån för Rebeller och Antidemokratiska anarkister.Ofta är det byråkraterna som blir mest hysteriska över att deras kära regler inte följs till punkt och pricka.För reglerna anser dom, finns för att följas oavsett hur galna reglerna än är.Att tukta medborgarna till lydnad under reglerna är att skydda demokratin tycker de.Men så ska det inte vara.För i ett demokratiskt samhälle måste allt kunna granskas och ifrågasättas.Annars är det ingen demokrati, utan en makteliten och byråkraternas diktatur, under falskt flagg.

Min framtid ska dras i nämnden
I slutet av Augusti har man Socialnämndsammanträde i Karlstad.
Överklagandet har begärts ska dras vid det mötestillfället.Och det måste de göra.Det är de i lag skyldiga att göra.Jag har också krävt att de inte ska bordlägga ärendet eller delegera det för beslut, till någon annan.Jag vill ha beslut av själva den sittande nämnden bestående av de folkvalda, ett krav som de då är skyldiga att tillmötesgå, efterssom jag krävt det, i Demokratins namn.

Några små funderingar i all ödmjuk anspråkslöshet.
Undrar om man vågar gå emot KBAB-representanten, som krossade mitt liv 2006 eller om de också fortsättningsvis, i det fördolda, tänker buga och lyda henne och hennes kontakter.I så fall är det dags att utropa Karlstads Kommun, till det oberoende kejsardömet Portugallien och kröna henne till kejsarinna.Hon bestämmer ju ändå,över allt,så varför inte? Men då flyttar nog både jag och många andra, till Sverige.För att styras av en Kejsarinna av Portugallien, vill inte jag något mer.Gud Hjälpe oss karlstads Kommuninnevånare från det!
Varje tidig morgonbön (kl:0430-05.00) har jag hela tiden bett för henne, sedan allt det här startade för 5 år sedan.Det är naturligt för oss urkristna att be för de som gör oss illa.Men nu ber jag också för alla er andra kommunens innevånare, att vi snart ska slippa bli styrda bakom ryggen, av individer som saknar mänsklig hänsyn, moral och empatisk förmåga.Gud vet vilka de är.Man behöver inte specifissera.
Det är min uppmaning till alla seriöst kristna i vår kommun, att göra likadant som oss Antiokinska Katolska Ortodoxer, i tidig morgonbön..Låt oss mötas i bön.Låt bönen strömma till Gud, från våra sängkammare och förenas hos honom, som är kärlek.Den kraften rår inte ondskan på, även om den är vald, i helt korrekt Demokratisk ordning eller utförs av individer som tycker att de kan göra vad de vill med folk, som vore de Gud själva.Vi har inte som kristna människor rätt att döma dem.
Men deras handlingar, är det rätt och riktigt att döma och fördöma, så länge de själva inte inser eller ens vill inse, vilken ondska deras handlingar i den kalla verkligheten är, för den/de som blir drabbade.


Kristus är uppstånden!!! Alleluja!
Biskop.Hans-Tommy Berg