The AWKWARD SwedeBlogg (Webnewspaper)

Trodde ni att jag har Demokratiska rättigheter fullt ut,som ni andra?Det trodde jag också! Men oj vad fel det visade sig vara.
Det handlar åter igen om ansökan om förtur till en bostad i den stad där jag vill bo.

Jag fick först avslag.En av cheferna,Marie Nyquist på IFA tyckte att vad som helst som har tak,är att ha "tak över huvudet".Då har man nämligen "sina behov tillgodosedda" tyckte hon.Att det i mitt fall handlar om ett sk akutboende med ett kontrakt ,som egentligen är utformat för missbrukare som skall undergå behandling, där man inte har några rättigheter och någon trygghet alls,var inte så noga.
Att den lilla lägenheten dessutom finns på en ort 2 mil från stan(karlstad), på en ort där jag vantrivs och som gör att det blir svårare att rehabilitera mig,från Hjärtinfarkten och annat,är inget att bry sig om,tycker man.

Så,jag överklagade till Socialnämnden.Men,att jag ville ha upp det inför den sittande församlingen av politiskt valda,brydde man sig inte om.Maria Nyquist sände det vidare till Länsrätten istället.
Varför gjorde hon det då?
Jo hon gjorde om ärendet till ett "principärende"där frågeställningen var om Kommunerna hade någon skyldighet att"Förmedla bostäder åt folk" eller inte.
Det var ju inte det ärendet handlade om,men så lätt är det för tjänstemännen i en kommun,att kollra bort folks rättigheter, om dom känner för det.Det de inte vågar/vill ta i,ser de till att de slipper ta i.
Hade det hela dragits i Länsrätten på det viset,hade jag förlorat.Det visste man.Därför gjorde man just så.

Då jag fick reda på vad man hade gjort,skrev jag skyndsamt till Länsrätten och begärde att de skulle avskriva ärendet och skicka det tillbaka till mig.Det gjorde de.
Så var det dags för att för andra gången,tillskriva ärendet, den sittande samlingen folkvalda i Arbets -och Socialnämnden, för att få ett beslut.

Men icke!Denna gång,gick Nämndens ordförande,Ingela Wretling(s) in.Hon gjorde om ärendet,från Beslutsärende till ett sk "informationsärende".
Då handlar det plötsligt bara om,att ledamöterna i nämnden,skall få känndeom om ärendet.
Kopior av det hela,sändes till de folkvalda och så var det inget mer med det.

Vad ska man göra då de trixar så här?

Förtvivlad vände jag mig till min advokat för hjälp.Hon skrev ett yrkande till nämnden,att ta upp ärendet som det det är,nämligen ett beslutsärende för den sittande nämnden och inget annat.
Men,inte heller det hjälpte.
Nämndordförande Ingela Wretling(s) lämnade stönigt in det hela,till en av kommunens jurister istället.
Ärendet kom aldrig med på dagordningen vid nämndsammanträdet ens.
Juristen uppgift förstår man ju kommer att vara,att på något sätt urskulda handläggandet av ärendet.
Mina rättigheter,i den Svenska Socialistiska Demokratin,existerar som så mycket annat som ser fint ut här i vårt föregångsland,bara på papper och som slagord på 1a Maj.
Den vanliga människan,har inget att säga till om,så fort någon med sin makt,får för sig att motarbeta den enskillde.Så är drevet med folk med något som har något att säga till om,igång.
Det är just detta,som mer regel än undantag innehåller övergrepp av olika slag,som jag avskyr som mest.

Ärendet är nu förhalat i ännu en månad,från att kunna tas upp,så som jag har rätt att få det att dras.
Hela tiden,plågas jag av det boende jag dumpats av i här i oävla.
Min advokat väntar,liksom jag, på vad Stadsjuristen kommer att skriva.
Oavsett vad han skriver, lutar det åt,att tillskriva Nämnden ärendet igen, med nytt Diarienummer igen, eller
att lämna in en stämning hos Tingsrätten.
Att stämma en kommun, kan bli tufft.Så andra kännbara vägar kanske måste gås innan dess.

OCH OCH OCH
Och tiden går och sjuk är jag och rehabilitering går inte i den situation jag befinner mig i.
Och någon vettig upprättelse från all förnedring,har inte skett och de ansvariga går fria från ansvar.
Och tiden går,i plåga över att förvaras som jag gör och de ansvariga går fria från ansvar.
Och mer och mer av folket i kommunen, som får läsa om det här på min bloggtiding och genom alla de websidor som har en hyperlänk hit,får mindre och mindre förtroende för de ansvariga i karlstads kommun och dess allmännytta KBAB.
Och mediafolket kammar hem noll, av ett häpnadsväckande exempel på förfall av etik och moral och Demokrati, genom att lydigt strunta i att skriva om det.
Och andra utsätts för liknande övergepp ,i det tysta, folk som inte vågar säga ifrån och de ansvariga går fria.

Hur kan detta få fortgå?
Jag tror att det behövs,att någon sätter gräns för sådant här,presis som man måste göra för barn ibland.
Men,det är viktigt att tala om för barnen,varför man sätter en gräns för något också.
Det behövs bara, att man talar om att de gör en illa och fråga om de själva vill bli behandlade likadant.
Samma sak borde gälla,för maktmissbrukare.
Men,då måste vi avla tillbaka "civilcuraget" hos oss svenskar.För vi är så kuvade att vi bara rycker på axlarna och helst inte vill ha någon åsikt om någonting,för att slippa maktmänniskornas kollektiva raseri.(ett drev).

Fortsättning följer...............ett senare datum

Hans-Tommy Berg
Biskop