The AWKWARD SwedeBlogg (Webnewspaper)

Misslyckade forskare till angrepp på
multimeriterade Professorn Christopher Gillberg.

Bråket handlar knappast om forskningsmetodik och resultat enligt
många inom den internationella forskningsvärlden.
Istället handlar det om gamla rester av det flummiga 1970-talets
synesätt på forskning och människan.

I modeller,där så gott som allt en människa upplever och de sätt en
människa beter sig på, beror på "psykosociala faktorer" som ger en
felaktig verklighetsuppfattning och korrigeringsbara beteenden, finns
det inte plats för Neuropsykiatriska förklaringar till barns problem.
De härskande färklaringsmodellerna för mental ohälsa och avvikelser
av olika grad på 1970-talet hade just en allt för stor tillit till sociala och
psykosociala faktorer.
Ifrågasättandet av Professor Gillbergs forskning och det käbbel som uppstått
är i grund och botten inte alls en inkompetensförklaring av hans forskning,
utan mer en rest av bakgrunden hos de två som startat och drivit drevet.
Dessa två är nämligen anhängare av 70-talets flummiga syn på människan.
Kanske de egentliga bakomliggande motiven skulle kunna komma i ljuset
om någon tuff journalist kunde gräva litet och finna det jag funnit och mer därtill.
Jag har bara hunnit skumma litet på ytan och får avsmak ju mer jag finner.
Detta är ett jobb för en hårdnackad journalist med akademiska kunskaper.
Då kunde man kanske få ett slut på förföljelsen av Gillberg.

Två strömningar uppstod i skuggan av 70-talets syn på människan.

Nästan allt beror på din miljö,relationer till Mor och Far och obearbetade
konflikter!Och så är samhället sjukt!Det är ju borgerligt!
Å ena sidan var det den "Psykodynamiska psykologin" som menade att
man måste ta fram människans egna positiva krafter och bejaka de
dynamiska krafter som det innebar att lära sig hantera de problem som
fanns, med hjälp av människans egna positiva sidor.

Den psykodynamiska psykologin uppstod som en naturlig konsekvens efter
1960-talets sociala utsvävningar som ofta innebar en individuell frihet.
Som motvikt kom solidaritet och kollektivtänkandet.
Psykodynamikens ideer förespråkade totala nerbrytningar av
människors psyken med hjälp av grupptryck och ett kollektivt tänkande.
Hur man sedan skulle bygga upp en totalt nerbruten människa visste man
mycket litet om.

Ofta fick de medverkande en falsk trygghet i sin grupp som gjorde att allt gick snett då
de skulle genomgå eldprovet dvs att etablera sig på egen hand ute i samhället igen.

Behandlingshemmen och psykiatrins avdelningar hade en "Miljöterapeutisk"
prägel.Det betydde att man försökte att inreda lokalerna så att det skulle uppfattas
som så "hemmalikt" som möjligt.
Det var en vanlig strömning inom psykiatrin och missbruksvården på 1970-talet.

Upp till kamp mot dina symtom och mot samhället!
Verksamheterna fick också en politisk prägling.De flesta som jobbade inom psykiatrin
socialtjänsten och Missbrukarvården, var 40-talister, med en allt för sen eller/och
problematisk separation från sina egna auktoritära föräldrar.
Upproret mot föräldrarna och deras syn på samhället,startades hos tonåringarna på
60-talet men fortsatte som vänsterpolitiska utopiska drömmar långt in på 70-talet.
Allt i samhället var fel och det ville man göra något åt.
Man flyttade ut på landet, startade den vegetariska Gröna vågen och alternativa
saker till samhället.
Alternativ musik(progg),biodynamisk odling,att bo i kollektiv,att vara arg och politisk,
att påverka samhällsplaneringen och forskning,att sudda ut genusrollerna och att
göra extrem kommunism rumsren och att ta hand om offren från svallvåg nummer 2
(50 och 60-talisterna) var det de sysslade mest med.

Som utgångsmaterial för sin egen upproriskhet använde man sig av de svagaste i samhället.
De kunde ju inte sätta emot på något sätt.De var redan vad de var.
40-talisterna fanns där i olika sammanhang och tog hand om dem. Vad de själva
kände och ville var föga interessant.Man testade sina politiskt präglade psykodynamiska
ideer på dem i vilket fall som helst.

Inte många hade insyn i de verksamheter det handlade om.
Man producerade finfina rapporter om hur förträffligt allt fungerade.
I stort sett alla dessa rapporter och uppsatser de producerade såväl inom psykiatrin
missbruksvården som socialtjänst anses numera som totalt ovetenskapliga.

Även den då rådande psykiatrin skulle bekämpas, utan urskiljning och förbehåll.
Inga mediciner.Inga neuropsykiatriska förklaringar kunde vara riktiga.
Freud såg man inte som en pionjär utan som en bevarare
av gamla borgerliga värden, just de som man ville krossa i samhället.
Det var samhället som var sjukt,tyckte man, inte den som var mentalsjuk, missbrukare
eller de som på olika sätt kommit på sned i samhällsmaskineriet.

Idag ser man allt för ofta, just dessa 40-talister, i maktpositioner, just så konservativa
och borgerliga som de som tonåringar själva aldrig ville bli.

Nu är de ofta bara några år nära till sina egna pensioneringar.
Men av de som var missbrukare på den tiden och som "behandlades" psykodynamiskt
miljöterapeutiskt med vänsterpolitiska förtecken finns det inte många kvar.
De hamnade förr eller senare, inom psykiatrin,tog livet av sig eller har dött en allt för tidig död
av sitt missbruk eller av olyckor och sjukdom.

Då den kognitiva psykologin fick fler och fler anhängare på 1980-talet, tonades den
politiskt färgade psykodynamiska psykologin ner och dess betydelse falnade i trovärdighet.
Fast en del av psykodynamins ideer säkert är både riktiga och kan ge hjälp, förstörde man
dess trovärdighet, genom sina inslag av vänsterpolitik och grupptryck.
Man förstod inte att det man egentligen pysslade med var att med djupa psykologiskt
trubbiga instrument,förstöra individernas unika personlighet och dressera dem att bli till grå
människor i det gråa lydiga kollektivet.

Kollektivet skulle symbolisera samhället.Det var bara det, att samhället inte funkade så.
Att vara en individualist som inte inordade sig i kollektivets normsättning, var att vara en
egoistisk borgare, utan solidaritet med andra människor som dessutom kunde lyckas och bli en
kapitalist.Det var avskyvärt och en av huvudgrunderna till det "sjuka samhället",resonerade man.


Å andra sidan fanns den "kognitiva psykologin" som enbart är en metodik
att mer eller mindre " dressera människan" till andra beteenden och
tankesätt, med olika korrigeringar.

Kognitiv psykologi härstammar till viss del från Neuropsykologi och psykiatrin.
Också på ett tidigt stadium visste neuropsykologin/prykiatrin att vissa skador kunde
överbryggas genom träning och att vissa beteenden kunde tränast bort.
KP menar att ett inlärt beteende,oberoende av orsak, kan korrigeras eller/och slås ut, med hjälp
av mer eller mindre fostrande metoder.

Konfrontering med saker som människor har fobier för, menar man skapar en lättnad,
där fobikern får uppleva att rädslan är grundlös.
Ibland handlar det om att fobin måste graderas så att den drabbade fobikern får klart
för sig hur stor del av rädslan som bara är en överreaktion på objektet för faran men
som i sig ibland kan vara befogad att åtminstone ha respekt för.

Redan på 1960-talet användes konfrontationsmetodik inom psykiatrin och kognitiv
psykologi har länge också ansetts ha effekt på en del Depressionstillstånd.

Idag används kognitiv terapi på så många områden att det blivit till ett Geschäft!
I vissa sammanhang kan man rent av kalla sådana verksamheter för rena kvacksalverin.
Man använder KP att få folk att må bättre ungefär som om man skulle ordinera
magnesyl för alla som har smärta och sedan strunta i varför smärtan finns där.
Men kognitiv psykologi är så populär nu att alla som har invändningar mot den anses som
kättare eller "folk som inte vet något om kp"!

KP (Kognitiv Psykologi) är lika omstridd som ECT (Elchocker av Hjärnan).
Men, att metoden egentligen bara är en"kosmetisk behandling" dvs inte alls
kausal ( inte tar bort/botar grundorsakerna till symtomen/tillstånden) det pratas det
sällan om.Istället är KP en kostnadseffektiv behandlingsform som många landsting,utan
riktig handledning om metoden,skriker efter.

Presis som användandet av el-ström genom hjärnan(ECT) sker ofta en påtagligt
synlig förändring av patientens symtom/beteenden, på kort tid.
Men,vad som händer, vet man inte riktigt, presis som i fallet med ECT.
Forskningen om långtidseffekten hos behandlade patienter i Sverige, existerar knappt.
Det gäller både ECT och KP.

I USA har man däremot förbjudit ECT på många håll idag.Man har träffat på
de gamla El-chockspatienterna inom sjukvården och sett mycket oroande neurologiska
problem hos dem, som man funnit beror just på de el-chocker(ECT) de fått.
Används verkligen El-chocker i sverige idag?
Javisst!På sina håll väldigt mycket till och med.Det finns ingen psykakut utan ECT-rum.
Vad ska vi finna,då KP-patienternas "fostran" en dag släpper??
För, de djupare orsakerna till mental ohälsa låter sig inte hållas tillbaka så lätt.
De gör sig påminda, förr eller senare.

Forskning ska bedrivas under vetenskaplig granskning!
Det säger man på Universitetet John Hopkin i USA.De har länge ansetts
vara normbildande när det gäller barn och Ungdomspsykiatri i världen.

Att granska att en forskning är vetenskapligt kvalitativ sker under forskningens gång
är en regel man håller hårt på över hela världen, säger man på John Hopkins.
Den ska göras av den institution där forskningen bedrivs.

En granskning av forskningsmaterial, av en annan forskare, kan givetvis
göras efteråt.Men då ska det finnas allvarligt påtagliga ifrågasättanden
av de resultat som presenterats och inga argument som i sig kan ifrågasättas.
Därför är forskningsinstitutionernas fortgående granskning väldigt viktig, just
för att en enskilld forskares kompetens så lättvindigt kan ifrågasättas, av andra
skäl än rent vetenskapliga,säger man både på John Hopkins och UCLA.

På Department of education i washington,UCLA, John Hopkins och på
Universite de Paris är Professor Christopher Gillberg en ansedd auktoritet.

Gillbergs forskningar kan på vissa områden rent av jämföras med Freud själv, säger
en av de ledande forskarna jag talat med i en organisation som jag själv är medlem
av,som heter: APS (American psychological Society).
Organisationen är en samlingspunkt för Forskare inom psykologi som vill värna om
att forskningen just skall vara vetenskaplig.

APS är en tyngre remissinstans och rådgivare till Hälsoministeriet i USA än vad både
Amerikanska läkarsällskapet och psykologförbundet (APA=American Psychologist
Association)är.
Att bli medlem kräver en rigorös utredning av applikantens utbildning och forskning
som görs av medlemsantagningskommiten.
Som medlemmar finns också en hel del psykiatriker.Då handlar det ofta om just
neuropsykologisk/psykiatrisk forskning.
Professor Gillberg skulle med säkerhet kunna bli medlem av APS bland annat med
just ADHD-forskningen som grund.

De flesta av hans belackare skulle bli avvisade redan i förberedelsen av
ansökan.För oss som vet APS stenhårda policy betyder detta en hel del.

Nu, behövs mer forskning, som visar hur väl Professor Gillbergs pionjärforskning
verkligen utfördes.
Kanske hans resultat håller också om man använder flera olika forskningsmetoder.
På de som redan är DAMP-diagnostisserade kan man göra ett enkelt test,under mycket
strikta vetenskapliga former.
Det är nämligen så, att de med DAMP till större delen, reagerar på följande sätt,
nämligen att de blir : Lungna av starkt CNS-stimulerande mediciner (Retalina,amfetamin)
och i motsatt riktning dvs hyperaktiva på Lungnande medel,som Diasepampreparat.

Professor Christopher Gillberg är en allt igenom ärlig Arketyp av Forskaren.
Hans kunskapsomfång gör honom till ganska auktoritär på många områden.
Auktoritära personer som hotar 70-tals människosynen är ett stort hot mot just de,
som på den tiden ville diktera forskningens riktning inom psykologin och psykiatrin.

Doktorn i Häxjakt och Medicine Doktorn som startat och drivit drevet mot Gillberg hatade auktoriteter då som unga och gör det uppenbart än idag.
Till hjälp har man tagit media och allehanda meningsfränder över hela samhället, som
antingen tillhör deras egna led med 70-talssynen på människan eller deras barn.

Och så har vi de inom den akademiska världen i sverige som äntligen kan få ge
Professor Gillberg ett litet nyp i rumpan, av helt andra skäl än hans forskning.
Det gör de genom att komma med litet forskningsmetodikkritik och andra uttalanden
för att stödja drevet.
De tycker jag är de mest hutlösa av alla i detta sammanhang.
För de har ju inte ens en livsgärning att försvara , som 40-talisterna har,
genom sina angrepp på Gillberg.
Istället handlar deras angrepp i grund och botten om "tjyvnyp", antingen som
betalning för gammal akademiskt groll eller för att göra sig märkvärdiga.

Jag förstår Gillbergs grunder för att förstöra grundforskningen.
Sekretessen av försökspersoners liv och identitet i forskning är A och O.
Det hade kvittat vad en ytterligare granskning av materialet hade visat.
Folk som fått för sig att något är fel kan gå hur långt som helst i sitt ifrågasättande
när de väl har bestämt sig.
Detta har jag själv varit offer för, i flera sammanhang.

Ifrågasättande "in absurdum maximus" är inte detsamma som "Objektiv granskning"!!.
Det är ett sätt, att trycka ner misstro, ner i halsen på offret och ett sätt att straffa,
någon som vågat sticka ut på något sätt från de rådande kollektivt korrekta leden.
Detta har jag också varit offer för.Så jag känner väl igen det!


Professor Christopher Gillberg!
Stå på dig!!Du är i mina böner och mina tankar om dig är allt igenom Goda!


Hans-Tommy Berg,PhD