The AWKWARD SwedeBlogg (Webnewspaper)

DEMOKRATI, ETT STORT SKÄMT I KARLSTADS KOMMUN! (Demokrati 1)
Lagar som tolkas olika ,vartefter kommunledningen ändrar sin politik och socialdemokraternas
sätt att ändra på beslut som är tagna av kommunfullmäktige är klassiskt.
http://theawkwardswedeblogg.blogspirit.com/archive/2008/0...


kARLSTADS KOMMUNS HEMTJÄNSTCHEFER,STYR SOM FLUMMIGA 70-TALSMÄNNISKOR.
Man använder maktmedel,för att skapa en illussion om att folk kan få vara med och bestämma.
Vålberg,Edswalla och Älvenäs hemtjänstpersonal, visar på extra stressymtom, efter att
den nya Chefen, Lennart Kihlberg, började rota runt, i planering och regler.
http://theawkwardswedeblogg.blogspirit.com/archive/2008/0...

PROFESSOR CHRISTOPHER GILLBERG ATTACKERAS AV MISSLYCKADE 40-TALISTER
Det är några få som ger Gillberg små nyp i ändalykten, men de är svaga och märks knappt.
De två pådrivande i drevet, Häxdoktorn och medicine Doktorn, var uppkäftiga mot auktoriteter
redan på 1970-talet.Då som nu, borde upproriskheten riktas mot de människor det egentligen
handlar om, nämligen deras egna föräldrar, är min och mångas åsikt, hos kollegorna inom psykiatrin.
http://theawkwardswedeblogg.blogspirit.com/archive/2008/0...

MEDBORGARFÖRSLAGEN VAR ETT KÄCKT POPULISTISKT PÅHITT, MEN TYVÄRR VAR DET INTE MENING
ATT FOLK SKULLE FÅ VARA MED OCH BESTÄMMA.
Istället blev medborgarförslagen ett sätt ,att stämma av folks frustration och ilska över alla vansinniga
politiska beslut man tar, som gör att folk i många situationer, får lida allt för mycket, i onödan.
Det jäser till och med i de egna socialdemokratiska leden.
http://theawkwardswedeblogg.blogspirit.com/archive/2008/0...

Del 2 av 2 "karlstads Kommuns Demokrati"

Medborgarförslag skall ge folk möjlighet att påverka,
Var budskapet man hade i media, då man lanserade det.
Karlstads Kommun skulle bli en Demokratiskt föredömlig kommun i landet.
Detta "köpte folk"!!.

Den Socialdemokratiska Kommunstyrelsen, som många år nu
letts av Lena Melesjö Windahl tyckte man ville modernissera och på samma
gång försöka stämma av den kalla verklighet som de är satta att forma i vår kommun.

Men,någon "uppföljning" av hur det blir för folk efter sina beslut, gör inte politikerna.
Det skall tjänstemännen göra och de skall också hantera alla klagomål som kan uppstå
av deras eget arbete att forma regelverk och genomdriva politikernas beslut.

Folk som blir drabbade kan i en del fall överklaga stolliga beslut gjorda av tjänstemännen
till förvaltningsdomstol(Länsrätten) som oftast dömer till tjänstemännens fördel.
Det är ju tjänstemännen som är experter på sina egna regler, är Länsrätternas attityd.
Försöker en medborgare att ge kritik till politikerna, som tagit de stolliga besluten från
början, bemöts detta med att man inte tar kritiken på allvar,såvida man inte lyckats
nå fram till något TV-program som: uppdrag granskning eller Kalla fakta.

Allt för ofta har man genom åren märkt att folksjälen jäser av frustration och ilska över
allt käbbel i kommunförmäktige i saker som styr folks vardag och livskvallitet.
Och alltid kommer man med med käcka och trovärdiga budskap om att allt man beslutar
är otroloigt bra,vare sig man försämrar i vården för de gamla eller drar ner på dagisplatser
och dessutom höjer avgiften för de som trots allt fått en plats för sitt barn på dagis.

Och så har folk upptäckt att Kommunfullmäktigebesluten många gånger dessutom
körs över av Kommunstyrelsen, i slutändan.
Detta kommer givetvis aldrig upp på dagordningen i kommunfullmäktige eller i media.
Kommunstyrelsen ändrar på kommunfullmäktigebesluten så som socialdemokrater alltid
har gjort, efter sin alldeles egen version av demokrati, nämligen genom att kalla sin ändring
av kommunfullmäktigebesluten för något annat och sedan ta beslut på det själva.

Därför ska man vara extra vaksam, då kommunstyrelsen begär att en viss förvaltning
skall utreda sig själva och i synnerhet om just den nämnden har en Socialdemokratisk
ordförande.
I dessa fallen handlar det ofta just om att ändra på ett kommunfullmäktigebeslut,
till just det som ligger i linje med kommunstyrelsens istället.
Eller så handlar det om ärenden som är politiskt känsliga.De ändrar man på så att de förvandlas
från beslutsärenden till informationsärenden.Så var det pinsamma undanröjt.

En Kommunrevision skulle troligtvis uppdaga alla sådana övergrepp på demokratin.
Därför är man livrädda för en sådan.

Det jäser till och med i de socialdemokratiska leden, fast man där
i denna kommun ä vana vid att " rätta sig i ledet" och helst inte ge kritik,
utan hålla käften.
Flera aktiva socialdemokrater i karlstad vittnar om detta då man pratar med dom om det.
Men nämna namn får man inte.Lena och ett ganska stort "bekantskapsnät" av folk
som officiellt och inofficiellt stöttar varandra i olika situationer,i maktpositioner i kommunen,
har alltid avskräckt från kritik från de egna leden.
Maktpersoner från andra partier får också, till viss del, "passa sig".
Den kritiken sker oftast på tjänstemannanivå och inte sällan genom bara ett par telefonsamtal
mellan medlemmar av kommunstyrelsen och personen i chefsposition på tjänstemannanivå.

Medborgarförslag, ett sätt att stämma av folks missnöje där man kan bevilja små
kostnadssnåla karameller, då och då,
är alltså vad det hela handlar om.

Folk skulle få tycka till, till kommunfullmäktige, som i sin tur, om man tyckte att ett förslag var
värt att titta på, för över förslaget för utredning på tjänstemannanivå och sedan skulle
kommunstyrelsen ta beslut.
Men nu, kommer kommunstyrelsen inte ens att ta några slutgiltiga beslut, i många av de
medborgarförslag som sänds in, meddelade Kommunledningskontoret för några dagar sedan.

Kommunlagen har ändrats, så att kommunstyrelsen kan delegera en förvaltning att både utreda
ett medborgarförslag (även de som innehåller stark kritik till just den förvaltningen) och ta beslut.

Utredning av sig själva och beslut om saker inom sin egen verksamhet, med sparkravet hängande
över sig, låter bekant på något sätt.
Polisen utreder då de sina blivit misstänkta för brott och därför lagförs sällan en polis.Är man så naiv
att man tror att Åklagarna och Polisen inte samarbetar även i de fallen, är det skralt med verklighetsuppfattningen.
Åklagarna har alltså en stor del i att så få brott som anmäls att poliser har begått,ens går till förundersökning.

Sjukvården utreder sig själva.Det skall mycket till innan någon officiellt förklaras ha gjort fel inom vården.
Där handlar sådana upptäckter oftast om att någon snubblat över en kollegas misstag
och drabbas av samvetskval efter att ha tagit sig ut ur sin egen psykologiska loyalitetskamp till yrkeskollegorna.
Militärerna utreder inte sällan sig själva också.Såvida inte någon gjort en polisanmälan först.

Så här måste karlstads kommuns medborgarförslag se ut i fortsättningen, för att få gehör!

Efter att kommunallagen ändrats, är det i vissa fall, ingen ide att ens skriva ett medborgarförslag, såvida
förslaget inte följer följande riktlinjer:

1) Förslaget skall helst inte kosta något att genomföras.Förvaltningarna har det dåligt ställt.

2) Förslaget skall helst inte kritissera den förvaltning som kommer att utreda och ta beslut om förslaget.
Sådana förslag har inte en susning till chans.

3) Förslaget måste vara i linje med den utredande och beslutande förvaltningens verksamhet eller riktlinje.

4) Förslaget måste grunda sig på den utredande och beslutande förvaltningens lagliga verksamhetsgrund och helst
nämnas i detalj vara en "Rättighet" för medborgaren.Annars kan man avfärda förslaget genom att citera lagparagrafer.

5) Förslaget får inte inskränka på den utredande och beslutande försvaltningens tjänstemän och chefers makt och
beslutanderätt.Då kan de känna sig hotade, i den position de befinner sig, i kommunens maktstruktur.
och till sist

6) Förslaget skall helst inte gå stick i stäv med Kommunstyrelsens linje i något sammanhang.
Då behövs det bara ett litet telefonsamtal från kommunledningen till den utredande och beslutande förvaltningen
som sedan beslutar att detta inte går att genomföra(fast det kanske gör det).

Den här varianten av Medborgarförslag är inte värt namnet!Det fattar varenda människa!
Den ger samma falska illusion av att medborgaren kan vara med och påverka kommunen som käbblet i
kommunstyrelsen är, som ju ibland ändras av Lena och hennes gäng i toppen, om dom känner för det.

Det är bara en av många metoder att lura folk att dom har någonting, som dom inte har, presis som då
man höjer skatterna ytterligare och säger att nu finns det utrymme för det ena och det andra, fast de pengarna
man får in av att höja skatten, bara går till att fylla i hålet man gjort, i nästa års budget,som man lånat från i år.
Så kommer man med chockbudskapen om underskott i den ena förvaltningens kassa efter den andra, i alla fall.

Trodde ni att den Svenska Föregångsmodellen av Demokrati, innebar att ni har något att säga till om??
Stanna upp litet i stressen och se hur saker och ting fungerar istället för att bara köpa politikernas snack.

Jag får ofta frågan: Men vad har du för något annat att komma med, som funkar bättre då?
Då brukar jag ta upp bland annat följande:

* Halvera antalet tjänstemän och chefer.Då får vi bort mycket av maktbråken inom förvaltningarna så att
cheferna istället sätter sig in i enskillda ärenden, där man kanske måste ge extra hjälp till någon,ibland.

* Förenkla fördelningsreglerna i välfärdssystemen, så att ingen(eller få) råkar ut för moment 22 situationer.
Och då folk ändå hamnar i kläm, skall reglerna inte vara så fyrkantiga att man inte kan gå utanför ramarna.

* Specifisera Rättighetslagarna inom Ramlagarna som redan finns, som skall gälla över hela riket,
så slipper vi en massa luddiga tolkningar av lagrum i kommunerna.
Politiker ska inte kunna få tolka lagar, efter vilka politiska riktlinjer man vill ha i kommunerna.Rättigheterna
som medborgarna i lag skall ha, skall verkligen vara "tvingande" för kommunerna.

*Skriv om lagarna så att kommunerna kan straffas då de inte följer våra gemensamma lagar, presis
som vilken annan medborgare kan straffas om de bryter mot någon lag.
Det skall vara kännbart för en kommun att strunta i enskillda medborgares faktiska behov.
Något annat kan inte kallas för välfärd.

* Begränsa kommunernas "självbestämmanderätt" till enbart några få saker, inom ramen för lagen och
framför allt skall politikerna inte kunna få "ansvarsfrihet" från sina beslut.
Enskillda tjänstemän och politikers beslut skall kunna prövas i vanlig Domstol.Det skall vara kännbart
att missbruka sin givna makt så att folks livs slås i spillror.

* Kommunerna skall ha "Medborgaradvokater" som medborgarna skall kunna vända sig till, då man tex
vill ställa en chef/tjänsteman/politiker till ansvar för ett beslut som lett till onödigt lidande.
Advokathjälpen skall vara gratis, ända upp i Regeringsrätten och EU-domstolen.
Som det är nu(och har varit länge) drar sig åklagare för att ens starta en förundersökning, om det gäller en
kommunstänsteman/chef eller Kommunpolitiker/Nämnd.

* Medborgarförslag skall vara en rättighet, specifiserad i lagtext och gälla alla medborgare i alla kommuner.
Förslagen skall hanteras så att man tar hänsyn inte bara till lagen utan också till om förslaget verkligen skulle
vara av allmänt intresse att genomföras.
Avslag skall inte kunna göras, på politiska grunder och om kommunen inte kan genomföra förslaget
ekonomiskt skall man vara tvingade att utreda om det skulle kunna finnas andra som vill vara med och
finansiera det hela, tex näringslivet,enskillda ekonomiskt starka personer eller insamlingar/lotteri/Konserter.

Det var några förslag, som skulle hjälpa Sverige på fötter in i en Demokrati värd namnet, med en välfärd
värd namnet och ett bättre fungerande rättsskydd värd namnet.
Men, det här är bara toppen på ett Berg av saker som måste genomföras!

För att Demokrati verkligen skall vara ett "folkstyre" och inte ett pöbelstyre eller en politikernas diktatur
måste två saker till som grund för det hela och det är en Demokrati grundad på idiologiskt obundna
principer med mer direktmakt för medborgarna och en stat som är lättare att påverka.Man skall inte behöva
ta en sväng över partier för att få gehör för sina ideer.En person som är satt att representera fler ska lättare kunna
bli avsatt.Samma sak borde gälla också för tjänstemän.Som det är nu, är det bara medierna
som kan få folk att avgå om man börjar ett förföljande drev vill säga.
Därför kallas medierna den andra statsmakten och har allt för mycket makt.
Medierna ska bara återge vad som händer eller det som skall hända, inte vara medlöpare
till makten och den politiska eliten.

Som det länge varit, är det en liten grupp av "Mediamoguler" som styr allt för mycket.
Hipp Hipp Hurra för Internet!!
Det styrs ännu inte av Mediamogulerna eller den Politiska Diktaturen, även om båda grupperna gärna
skulle vilja begränsa allt möjligt på nätet.
Det skulle inte förvåna mig om man redan diskutterat ett "nationellt Internet-filter" så som kineserna har.

Rätt vad det är kanske en gubbe hoppar fram i skärmen, med en bubbla med texten"Tyvärr får du inte gå in på den här sidan.Ditt IP-nummer är registrerat.Kommer du tillbaka till denna sida, kommer du att åtalas".
eller då man laddat ner något olovandes, kommer ett formulär fram, i form av ett medgivande att betala,
mot efterkrav, för det man laddat ner, från : Statens musik och filmkontrollverk.(obs!Påhittat verk!!obs)
Om man inte betalar, inom given tid, stängs internetuppkopplingen av,för den tid det skulle ta att betala det man
laddat ner.Vägrar man, åtalas man och får fängelse.

Slut på Del 2 av Demokrati. fortsättning följer med fler exempel på Odemokratisk Demoktrati.

Misslyckade forskare till angrepp på
multimeriterade Professorn Christopher Gillberg.

Bråket handlar knappast om forskningsmetodik och resultat enligt
många inom den internationella forskningsvärlden.
Istället handlar det om gamla rester av det flummiga 1970-talets
synesätt på forskning och människan.

I modeller,där så gott som allt en människa upplever och de sätt en
människa beter sig på, beror på "psykosociala faktorer" som ger en
felaktig verklighetsuppfattning och korrigeringsbara beteenden, finns
det inte plats för Neuropsykiatriska förklaringar till barns problem.
De härskande färklaringsmodellerna för mental ohälsa och avvikelser
av olika grad på 1970-talet hade just en allt för stor tillit till sociala och
psykosociala faktorer.
Ifrågasättandet av Professor Gillbergs forskning och det käbbel som uppstått
är i grund och botten inte alls en inkompetensförklaring av hans forskning,
utan mer en rest av bakgrunden hos de två som startat och drivit drevet.
Dessa två är nämligen anhängare av 70-talets flummiga syn på människan.
Kanske de egentliga bakomliggande motiven skulle kunna komma i ljuset
om någon tuff journalist kunde gräva litet och finna det jag funnit och mer därtill.
Jag har bara hunnit skumma litet på ytan och får avsmak ju mer jag finner.
Detta är ett jobb för en hårdnackad journalist med akademiska kunskaper.
Då kunde man kanske få ett slut på förföljelsen av Gillberg.

Två strömningar uppstod i skuggan av 70-talets syn på människan.

Nästan allt beror på din miljö,relationer till Mor och Far och obearbetade
konflikter!Och så är samhället sjukt!Det är ju borgerligt!
Å ena sidan var det den "Psykodynamiska psykologin" som menade att
man måste ta fram människans egna positiva krafter och bejaka de
dynamiska krafter som det innebar att lära sig hantera de problem som
fanns, med hjälp av människans egna positiva sidor.

Den psykodynamiska psykologin uppstod som en naturlig konsekvens efter
1960-talets sociala utsvävningar som ofta innebar en individuell frihet.
Som motvikt kom solidaritet och kollektivtänkandet.
Psykodynamikens ideer förespråkade totala nerbrytningar av
människors psyken med hjälp av grupptryck och ett kollektivt tänkande.
Hur man sedan skulle bygga upp en totalt nerbruten människa visste man
mycket litet om.

Ofta fick de medverkande en falsk trygghet i sin grupp som gjorde att allt gick snett då
de skulle genomgå eldprovet dvs att etablera sig på egen hand ute i samhället igen.

Behandlingshemmen och psykiatrins avdelningar hade en "Miljöterapeutisk"
prägel.Det betydde att man försökte att inreda lokalerna så att det skulle uppfattas
som så "hemmalikt" som möjligt.
Det var en vanlig strömning inom psykiatrin och missbruksvården på 1970-talet.

Upp till kamp mot dina symtom och mot samhället!
Verksamheterna fick också en politisk prägling.De flesta som jobbade inom psykiatrin
socialtjänsten och Missbrukarvården, var 40-talister, med en allt för sen eller/och
problematisk separation från sina egna auktoritära föräldrar.
Upproret mot föräldrarna och deras syn på samhället,startades hos tonåringarna på
60-talet men fortsatte som vänsterpolitiska utopiska drömmar långt in på 70-talet.
Allt i samhället var fel och det ville man göra något åt.
Man flyttade ut på landet, startade den vegetariska Gröna vågen och alternativa
saker till samhället.
Alternativ musik(progg),biodynamisk odling,att bo i kollektiv,att vara arg och politisk,
att påverka samhällsplaneringen och forskning,att sudda ut genusrollerna och att
göra extrem kommunism rumsren och att ta hand om offren från svallvåg nummer 2
(50 och 60-talisterna) var det de sysslade mest med.

Som utgångsmaterial för sin egen upproriskhet använde man sig av de svagaste i samhället.
De kunde ju inte sätta emot på något sätt.De var redan vad de var.
40-talisterna fanns där i olika sammanhang och tog hand om dem. Vad de själva
kände och ville var föga interessant.Man testade sina politiskt präglade psykodynamiska
ideer på dem i vilket fall som helst.

Inte många hade insyn i de verksamheter det handlade om.
Man producerade finfina rapporter om hur förträffligt allt fungerade.
I stort sett alla dessa rapporter och uppsatser de producerade såväl inom psykiatrin
missbruksvården som socialtjänst anses numera som totalt ovetenskapliga.

Även den då rådande psykiatrin skulle bekämpas, utan urskiljning och förbehåll.
Inga mediciner.Inga neuropsykiatriska förklaringar kunde vara riktiga.
Freud såg man inte som en pionjär utan som en bevarare
av gamla borgerliga värden, just de som man ville krossa i samhället.
Det var samhället som var sjukt,tyckte man, inte den som var mentalsjuk, missbrukare
eller de som på olika sätt kommit på sned i samhällsmaskineriet.

Idag ser man allt för ofta, just dessa 40-talister, i maktpositioner, just så konservativa
och borgerliga som de som tonåringar själva aldrig ville bli.

Nu är de ofta bara några år nära till sina egna pensioneringar.
Men av de som var missbrukare på den tiden och som "behandlades" psykodynamiskt
miljöterapeutiskt med vänsterpolitiska förtecken finns det inte många kvar.
De hamnade förr eller senare, inom psykiatrin,tog livet av sig eller har dött en allt för tidig död
av sitt missbruk eller av olyckor och sjukdom.

Då den kognitiva psykologin fick fler och fler anhängare på 1980-talet, tonades den
politiskt färgade psykodynamiska psykologin ner och dess betydelse falnade i trovärdighet.
Fast en del av psykodynamins ideer säkert är både riktiga och kan ge hjälp, förstörde man
dess trovärdighet, genom sina inslag av vänsterpolitik och grupptryck.
Man förstod inte att det man egentligen pysslade med var att med djupa psykologiskt
trubbiga instrument,förstöra individernas unika personlighet och dressera dem att bli till grå
människor i det gråa lydiga kollektivet.

Kollektivet skulle symbolisera samhället.Det var bara det, att samhället inte funkade så.
Att vara en individualist som inte inordade sig i kollektivets normsättning, var att vara en
egoistisk borgare, utan solidaritet med andra människor som dessutom kunde lyckas och bli en
kapitalist.Det var avskyvärt och en av huvudgrunderna till det "sjuka samhället",resonerade man.


Å andra sidan fanns den "kognitiva psykologin" som enbart är en metodik
att mer eller mindre " dressera människan" till andra beteenden och
tankesätt, med olika korrigeringar.

Kognitiv psykologi härstammar till viss del från Neuropsykologi och psykiatrin.
Också på ett tidigt stadium visste neuropsykologin/prykiatrin att vissa skador kunde
överbryggas genom träning och att vissa beteenden kunde tränast bort.
KP menar att ett inlärt beteende,oberoende av orsak, kan korrigeras eller/och slås ut, med hjälp
av mer eller mindre fostrande metoder.

Konfrontering med saker som människor har fobier för, menar man skapar en lättnad,
där fobikern får uppleva att rädslan är grundlös.
Ibland handlar det om att fobin måste graderas så att den drabbade fobikern får klart
för sig hur stor del av rädslan som bara är en överreaktion på objektet för faran men
som i sig ibland kan vara befogad att åtminstone ha respekt för.

Redan på 1960-talet användes konfrontationsmetodik inom psykiatrin och kognitiv
psykologi har länge också ansetts ha effekt på en del Depressionstillstånd.

Idag används kognitiv terapi på så många områden att det blivit till ett Geschäft!
I vissa sammanhang kan man rent av kalla sådana verksamheter för rena kvacksalverin.
Man använder KP att få folk att må bättre ungefär som om man skulle ordinera
magnesyl för alla som har smärta och sedan strunta i varför smärtan finns där.
Men kognitiv psykologi är så populär nu att alla som har invändningar mot den anses som
kättare eller "folk som inte vet något om kp"!

KP (Kognitiv Psykologi) är lika omstridd som ECT (Elchocker av Hjärnan).
Men, att metoden egentligen bara är en"kosmetisk behandling" dvs inte alls
kausal ( inte tar bort/botar grundorsakerna till symtomen/tillstånden) det pratas det
sällan om.Istället är KP en kostnadseffektiv behandlingsform som många landsting,utan
riktig handledning om metoden,skriker efter.

Presis som användandet av el-ström genom hjärnan(ECT) sker ofta en påtagligt
synlig förändring av patientens symtom/beteenden, på kort tid.
Men,vad som händer, vet man inte riktigt, presis som i fallet med ECT.
Forskningen om långtidseffekten hos behandlade patienter i Sverige, existerar knappt.
Det gäller både ECT och KP.

I USA har man däremot förbjudit ECT på många håll idag.Man har träffat på
de gamla El-chockspatienterna inom sjukvården och sett mycket oroande neurologiska
problem hos dem, som man funnit beror just på de el-chocker(ECT) de fått.
Används verkligen El-chocker i sverige idag?
Javisst!På sina håll väldigt mycket till och med.Det finns ingen psykakut utan ECT-rum.
Vad ska vi finna,då KP-patienternas "fostran" en dag släpper??
För, de djupare orsakerna till mental ohälsa låter sig inte hållas tillbaka så lätt.
De gör sig påminda, förr eller senare.

Forskning ska bedrivas under vetenskaplig granskning!
Det säger man på Universitetet John Hopkin i USA.De har länge ansetts
vara normbildande när det gäller barn och Ungdomspsykiatri i världen.

Att granska att en forskning är vetenskapligt kvalitativ sker under forskningens gång
är en regel man håller hårt på över hela världen, säger man på John Hopkins.
Den ska göras av den institution där forskningen bedrivs.

En granskning av forskningsmaterial, av en annan forskare, kan givetvis
göras efteråt.Men då ska det finnas allvarligt påtagliga ifrågasättanden
av de resultat som presenterats och inga argument som i sig kan ifrågasättas.
Därför är forskningsinstitutionernas fortgående granskning väldigt viktig, just
för att en enskilld forskares kompetens så lättvindigt kan ifrågasättas, av andra
skäl än rent vetenskapliga,säger man både på John Hopkins och UCLA.

På Department of education i washington,UCLA, John Hopkins och på
Universite de Paris är Professor Christopher Gillberg en ansedd auktoritet.

Gillbergs forskningar kan på vissa områden rent av jämföras med Freud själv, säger
en av de ledande forskarna jag talat med i en organisation som jag själv är medlem
av,som heter: APS (American psychological Society).
Organisationen är en samlingspunkt för Forskare inom psykologi som vill värna om
att forskningen just skall vara vetenskaplig.

APS är en tyngre remissinstans och rådgivare till Hälsoministeriet i USA än vad både
Amerikanska läkarsällskapet och psykologförbundet (APA=American Psychologist
Association)är.
Att bli medlem kräver en rigorös utredning av applikantens utbildning och forskning
som görs av medlemsantagningskommiten.
Som medlemmar finns också en hel del psykiatriker.Då handlar det ofta om just
neuropsykologisk/psykiatrisk forskning.
Professor Gillberg skulle med säkerhet kunna bli medlem av APS bland annat med
just ADHD-forskningen som grund.

De flesta av hans belackare skulle bli avvisade redan i förberedelsen av
ansökan.För oss som vet APS stenhårda policy betyder detta en hel del.

Nu, behövs mer forskning, som visar hur väl Professor Gillbergs pionjärforskning
verkligen utfördes.
Kanske hans resultat håller också om man använder flera olika forskningsmetoder.
På de som redan är DAMP-diagnostisserade kan man göra ett enkelt test,under mycket
strikta vetenskapliga former.
Det är nämligen så, att de med DAMP till större delen, reagerar på följande sätt,
nämligen att de blir : Lungna av starkt CNS-stimulerande mediciner (Retalina,amfetamin)
och i motsatt riktning dvs hyperaktiva på Lungnande medel,som Diasepampreparat.

Professor Christopher Gillberg är en allt igenom ärlig Arketyp av Forskaren.
Hans kunskapsomfång gör honom till ganska auktoritär på många områden.
Auktoritära personer som hotar 70-tals människosynen är ett stort hot mot just de,
som på den tiden ville diktera forskningens riktning inom psykologin och psykiatrin.

Doktorn i Häxjakt och Medicine Doktorn som startat och drivit drevet mot Gillberg hatade auktoriteter då som unga och gör det uppenbart än idag.
Till hjälp har man tagit media och allehanda meningsfränder över hela samhället, som
antingen tillhör deras egna led med 70-talssynen på människan eller deras barn.

Och så har vi de inom den akademiska världen i sverige som äntligen kan få ge
Professor Gillberg ett litet nyp i rumpan, av helt andra skäl än hans forskning.
Det gör de genom att komma med litet forskningsmetodikkritik och andra uttalanden
för att stödja drevet.
De tycker jag är de mest hutlösa av alla i detta sammanhang.
För de har ju inte ens en livsgärning att försvara , som 40-talisterna har,
genom sina angrepp på Gillberg.
Istället handlar deras angrepp i grund och botten om "tjyvnyp", antingen som
betalning för gammal akademiskt groll eller för att göra sig märkvärdiga.

Jag förstår Gillbergs grunder för att förstöra grundforskningen.
Sekretessen av försökspersoners liv och identitet i forskning är A och O.
Det hade kvittat vad en ytterligare granskning av materialet hade visat.
Folk som fått för sig att något är fel kan gå hur långt som helst i sitt ifrågasättande
när de väl har bestämt sig.
Detta har jag själv varit offer för, i flera sammanhang.

Ifrågasättande "in absurdum maximus" är inte detsamma som "Objektiv granskning"!!.
Det är ett sätt, att trycka ner misstro, ner i halsen på offret och ett sätt att straffa,
någon som vågat sticka ut på något sätt från de rådande kollektivt korrekta leden.
Detta har jag också varit offer för.Så jag känner väl igen det!


Professor Christopher Gillberg!
Stå på dig!!Du är i mina böner och mina tankar om dig är allt igenom Goda!


Hans-Tommy Berg,PhD

Vård och Omsorgsförvaltningen i Karlstad utbildar
sin Hemtjänst till "proffs" genom konsulter.Men,det är bara ett sätt att genomföra omstrukturering av verksamheter.

Vålberg,Edsvalla och Älvenäs hemtjänst
Är ett distrikt i Karlstads kommuns ytterområde, alldeles på gränsen till Grums kommun.

Här finns ett sammansvetsat gäng av proffs av lokalt folk som arbetat inom vård
och hemtjänst i många år.
Lägger man ihop de år var och en har jobbat inom detta område, handlar det om
mellan 160 och 290 år.
Det är kompetens som är svår att bortse ifrån.
Den empati och familjära attityd som dessa vardagshjältinnor naturligt visar sina
brukare(de som får hjälp)är något helt annat än hur man behandlar folk i större
tätorter,där folk brukar vara mer anonyma.
Ofta kommer brukarna från trakten och det gör att de känner hemtjänstpersonalen
på olika sätt.Eller så har man ändå orten gemensamt så att sympati råder.


Får tätortshemtjänst hjälpuppgift hos "kändisar" eller sk "ökänt folk" kan de mest
groteska ytterligheter ofta uppstå.

Själv fick jag uppleva att min balkong hemma på Rud, växte till en soptipp av
hushållsavfallspåsar som hemtjänstpersonalen vägrade att gå ut med.
En äldre kvinna inom hemtjänsten för Rud,som fast hon inte var smålänning lät som om
hon kom från de djupaste småländska skogarna,förklarade för mig att hon "sket fullständigt
i vad jag sa, tyckte och tänkte".
Senare visade det sig att det var just hon som var den som mest bråkade om soporna
och fick med sig resterande personal på diverse möten.

En ny enhetschef tillsattes, som använder 1970-talsmetoder
att genomföra sina egna beslut.
Metoden kallas "medbestämmandediskussioner" och var populärt bland de som var
unga 40-talister inom socialtjänst,behandlingshem,psykiatrin och hemtjänsten på 70-talet.

Det är en bedräglig maktmetod,där saken det gäller ska diskutteras tillsammans med chefen, så att
det ser ut som om chefen också bryr sig vad personalen tycker då beslut skall tas.
Men, de flesta chefer lyssnar och tar inte till sig ett dugg, utan beslutar att deras egna ideer
alltid är bäst.Diskussionerna har alltså bara en kosmetisk uppgift.

Men metoden kan också ge svåra loyalitetskriser hos personalen, om de senare inte alls
skulle tycka att besluten var så bra.För,de har ju själva "varit med och beslutat om det hela"
vilket leder till självcensur i att senare säga ifrån.
Det handlar om grupptryck.-Vi var ju alla överens, brukar det heta,då kritik framförs senare.
Enhetschefen heter Lennart Kihlberg och har alltså hand om Vålberg,edsvalla och älvenäs.

Karlstads Kommun använder sig av denna maktmetod, fast en modernare variant.

Det är inte längre bara chefen själv som driver igenom personalbesluten han själv tar.
Som hjälp tar man till "konsulter" av olika slag.
På en del förvaltningar kallar man det för "kompetenshöjande kurser" och I Vålbergsområdet
gör man det i sk "Mötesform" som mera är i upplysande syfte.
I synnerhet då man omorganisserar verksamheten sker detta.
Med den här metoden kan alltså en omorganisation som slår fel, istället skyllas på konsulterna.
Cheferna,som i bakgrunden stått för ideerna, går fria från ansvar.
Facket är med på det hela.Det liknar ju MBL förhandlingar som de förespråkar.
Enhetscheferna kör över personalen och facket i alla fall.
Karlstads Kommun är inte ensam om att styra sina enheter på det här sättet.Det är ganska vanligt
i kommuner där socialdemokraterna har haft makten under större delen av 1900-talet.

Den redan så proffsiga Hemtjänstpersonalen i vålberg, måste lägga bort sunt förnuft och empati.

Då är de "proffsiga" säger konsulterna.
-Om vi gör det allra minsta utöver vad som står i besluten för varje brukare,så får vi sparken,är vad de flesta
av hemtjänstpersonalen säger.
De flesta ruskar på huvudet.De vet så väl att det kan uppstå småbehov som inte alls behöver ta så många
minuter hos brukarna men som kan betyda att den som är sjuk eller handikappad mår otroligt mycket bättre
just den dagen eller kvällen,då deras behov tillgodosetts.
De vet också att de som vårdare har skyldigheten att anmäla till vård och omsorg om de upptäcker att en
brukare behöver extra tid och hjälp med något som inte är beslutat redan.

Gunilla Öberg, den näst högsta chefen för Vård och Omsorg säger i telefonen:
-Det får ju inte gå till överdrift med det här med beslut och behov.Självfallet måste personalen bedöma också
de tillfälligt uppkomna småbehoven och göra det de kan för att brukaren ska må bra, om de själva vill.
Då jag berättade om hoten om avsked då personalen gör det minsta utöver besluten, blev Gunilla tyst.
-Det är ju olagligt att säga så,påpekade jag.Det skulle aldrig hålla i AD.
Gunilla var fortfarande tyst och sa sedan att hon skulle ta upp allt det här med Enhetschefen Lennart Kihlbergs
närmaste chef. Peter Bäckstrand.

Hemtjänstpersonal uppvisar stressymtom i Vålberg,edsvalla och älvenäs
sedan den nya Enhetschefen tagit över.

Som brukare, med en utbildning och erfarenhet inom psykiatri,ser jag det tydligt.
Skillnaden är att de flesta känner stressen mer påtagligt,då det"kör ihop sig".Särskillt tydligt märks det
på kvällspassen,då personaltätheten tunnats ut.
Det handlar om dåligt närminne,koncentrationssvårigheter och ett uppträdande som visar att de har mycket bråttom.
En del,som vanligtvis är utåtriktade, blir inåtvända i olika grad och det finns till och med några som fått yrsel.
Ett par har uppvisat agressivitet och andra likgiltighet.
Det här är klassiska stressymtom.Dom hade de inte då jag dumpades av här i den kalla ettan i Älvenäs 2006.
Fast jag är dålig är det inget fel på mitt interlekt och min förmåga att observera och märka saker.

Vid samtalet med den näst högsta chefen på Vård och Omsorg,Gunilla Öberg, berättade jag detta.
-Jag är beredd att koppla in ArbetsMiljöVerket för att få bukt på det här,sa jag till henne.
Då var Gunilla ännu mer angelägen om att hon skulle ta upp allt detta med Enhetschefen Lennart Kihlbergs
närmaste chef Peter Bäckstrand.

Trots stressen jobbar Hemtjänstens Vardagshjältinnor i kommunens ytterområde på, så gott de kan och orkar.
Det fackliga skyddsombudet bryr sig inte.
Men om en brukare har fräckheten att vilja ha färskt kokad potatis till sitt huvudmål på kvällen,så har hon inget
annat att invända än att det ska vara kvällsmat på kvällen,som man ska värma på.
Detta trots att de flesta som har hemtjänst har ätit sitt huvudmål Middag,just mellan 16-1800 i ett helt liv.
De flesta av hemtjänstpersonalen äter också sina middagar vid den tiden.

Då jag berättar för folk på socialtjänsten,om den "heta potatisen" i Vålberg, har de sagt saker som:
-Du skämtar! -ahh..det kan inte va sant! Vad heter enhetschefen? och så har de gapskrattat.
En medlem av Riksdagens Socialutskott sa:
-Det var det löjligaste jag hört!Skulle det ta längre tid att koka potatis på kvällen än på dagen??
-Ja, men de har färre personal på kvällspassen,påstår de,sa jag då.
-Men, det är väl just kvällen,med duschningar,sängläggande,insuliner och mat som man borde ha mer personal,sa hon
irriterat-.Då kan man väl koka några potatisar till de som vill ha också!-Det här liknar ju vansinne.

Då ohumana verksamhetsplaner ger personalen stressymtom får också en del Brukare lida.
Ingen av personalen vill att någon ska få lida.
Men ibland blir det tyvärr så ändå och personalen är inte sen att beklaga detta, alla utom skyddsombudet.
En av de unga nya inom hemtjänsten i vålberg frågade mig om de verkligen kunde avskeda någon som gör
något utöver det som står på beslutspappren.
Jag lungnade henne med att säga att det skulle vara vansinne om de gjorde det.
För,de behöver all personal som de har och ett avsked på grund av en sådan orsak,skulle inte hålla i AD
(ArbetsDomstolen).Facket skulle vara tvungna att ta upp det hela och upptäcka stressymtomen och då
sitter diverse chefers anställning lösa.Det vill dom inte!

Hur kan det komma sig att det är så få klagomål om saker och ting,från brukarna?

De flesta som får hemtjänsthjälp, är gamla och har en hel del medicinska åkommor.De är slitna i leder och
muskler efter långa arbetsliv och är ofta trötta.
De tillhör den generationen,som inte vill vara" någon till last", varken sina närmaste eller andra.
Därför ser de ofta inte de oegentligheter som de själva blir utsatta för och gör de det, så biter de ändå
ihop och fogar sig.Det är de vana vid och det förväntar sig kommunernas verksamheter att de ska vara.
Därför är det så svårt att upptäcka övergrepp i hemtjänstverksamheter.
I de fall det förekommer, håller ofta en kärntrupp av kollegor den/de skyldiga bakom ryggen.
Kårandan ser likadan ut här, som hos polisen,rättsväsendet,sjukvården och på socialförvaltningarna.
Ofta träder nyanställda fram då något övergrepp sker, därför att de ännu inte fått in kårandan av tystnad.
Inspektioner från de tillsynsmyndigheter som finns, är inte värda namnet.
Och de sker så sporadiskt och anmäls ska ske i förväg, att inget upptäcks.
Därför är de nyrekryterade så viktiga.De snappar oftast upp de bra sakerna först som gör att de fungerar
väl ihop med brukarna, men har också koll på annat.

Det som driver de som arbetar inom hemtjänsten är ett genuint intresse för människor.Det är inte alls så som folk tror, att det beror på att de "inte har fått något annat arbete".
De som har halkat in på detta jobb av den anledningen, blir i regel inte långvariga där.
Inte heller de som inte tycker om att ta i.
Arbetet är så skiftande att ingen dag ser likadan ut, fast det i allmänhet är samma brukare de sköter,
under längre tider.
Inte behöver dessa några kurser i att vara "proffsiga"!!!
Däremot behöver nog en del av deras chefer, kurser i hur man planerar samt fortlöpande charmkurser.

/Hans-Tommy Berg

Del.1 av 2 om Karlstads kommuns "Demokrati".

Kommunal Demokrati, ett Stort Skämt i Karlstads kommun!


Så kan man sammanfatta verkligheten om hur man använder sig av de lagar en
kommun ska grunda sina olika verksamheter på idag.
Den ena paragrafen efter den andra tolkas, efter hur de politiska vindarna blåser
för tillfället men framför allt efter hur ekonomin ser ut.

Medborgarnas rättigheter uppfylls inte efter den enskilldes behov utan efter hur mycket
man tycker att man kan lägga i skattepengar på dem.

När man utgår från den hjälpsökande gör man det inte efter dennes faktiska aktuella
behov och situation, utan efter den minsta möjliga överensstämmande nämnaren
mellan vad man, i värsta fall kan bevilja och de behov som man tillåter den
hjälpsökande att ha (enligt fastställda cyniskt uträknade kalkyler).
Kan man dra av en krona här och där, på luddiga grunder så gör man det.
Hur det sedan går med den enskilldes ekonomi och livskvalitet,bryr man sig inte om.

Ramlagarna är utformade så att de generellt är "rättighetslagar" och i texten står det att
de är "tvingande" för Kommunerna.
Också detta begrepp,"tvingande" betraktar man som en petitess, för kommunerna
gör sina tolkningar, med tillsynsmyndigheterna på Länsstyrelsens goda minne.
Beslut som kommunens enheter tar inom deras egna tolkningar dvs felbeslut till den
enskillde, inom ramen för sina egna tolkningar,kan visserligen överklagas till en
Förvaltningsdomstol (Länsrätten).
Men vad hjälper det om kommunen tolkar lagen som dom vill ändå, från början?

Förarbetena (lagstiftarnas förklaringar till hur lagarna ska tillämpas)skall ge
mer specifika riktlinjer ner i detalj.
Tyvärr är många av de riktlinjerna luddigt skrivna.
Man använder ord som kan tolkas efter behag.
Ett enda "juridiskt svagt ord"kan göra att en kommun medvetet tolkar kring texten men
ändå hänvisar till texten.

De styrande politikerna bestämmer vilken linje de kommunala verksamheterna
skall ha, men tjänstemännen utformar fördelningen av de allmäna medlen i form
av regelverk.Det finns till och med en professionell "tycka till-tjänsteman"
I karlstads kommun som anger både tolkning av lagarna och hur regelverken
ska se ut.


Socialtjänsten finns knappt kvar.Åtminstone inte verksam på det sättet som
har gällt sedan den första lagen tillkom i slutet på 1950-talet.
Ett nästan pinsamt slående exempel på detta är Karlstads kommuns sk "Arbetslinje".
I förarbetena till SoL(Socialtjänstlagen, SoL2001:483)menar man att kommunerna
inte får kräva "Motprestationer" för att bevilja och ge försörjningsstöd (socialbidrag).
Men, genom att slå ihop Arbetsförvaltningen och socialförvaltningen , så som man gjorde
2004, tycker man sig kunna kringgå vad lagstiftarna menade med Motprestationer i SoL..

Man ställer krav på att den som söker försörjningsstöd skall genomgå en sk arbetsprövning
hos kommunen och gärna en arbetsprövning också på AMS.
Om den hjälpsökande inte går med på det, beviljar man inte socialbidrag.
Detta tycker både riksdagens lagråd och socialutskottet är att villkorera socialbidraget.
Det varken tycker karlstads kommun eller bryr de sig om.

Kommunernas arbetsprövning är inte alls till för att ordna ett riktigt arbete,med avtalsenlig lön,
anställningstrygghet och pensionspoäng, utan ett försök att, genom "utredningstekniska teknikaliteter"
skyffla över de hjälpsökande, till alla möjliga tänkbara bidragssystem i samhället annat än
utbetalning av socialbidrag.

Regeln man hårddragit i lagtexten är att den hjälpsökande inte kan "tillgodose sina behov på annat sätt",
och därför har rätt till försörjningsstöd (Socialbidrag).
Det menar man skall betyda att den som inte har arbete skall söka varenda typ av bidrag för att
överleva, som finns.Först då alla de möjligheterna uttömts finns ingen annan utväg än försörjningsstöd
från socialförvaltningen.
Så fort den som söker socialbidrag, slussats in i något annat system, kanske blivit det som förr kallades
förtidspensionerad och därigenom kommit ut ur kommunens försörjningsstöd,är allt frid och fröjd.

Socialbidrag anses inte som självförsörjning vilket det inte är heller,
men att de som skyfflats undan ändå lever på bidrag, fast från andra system i samhället
är lika litet "självförsörjda", det är inte så viktigt för kommunen.
Man har ju i alla fall fått bort folk från socialbidragskontot.

Och så har man "sysselsatt" folk med något att göra,dvs att bli mer eller mindre sönderutredd
och tvingad till oavlönade arbetsuppgifter hos kommunen eller förvaring med arbetsterapi i någon
av de kommunala avstjälpningsverksamheter som man bygger upp efter behov.
SoL's ( Socialtjänstlagen) text ,kräver att kommunernas stöd skall vara i riktning mot ettt självförsörjande
vilket arbetslinjen inte gör i praktiken, utan bara i teorin.

Det har visat sig att trots att man tagit till det moderna begreppet:"Coatching" har framgången
att hjälpa folk ut i reguljärt arbete, varit astronomiskt liten.
De som arbetar med coatchingen har blivit så fartblinda i sin verksamhet att de inte ens märker att deras
arbete och metod, inte har någon verkan ens i den riktning de själva tror.
Frågar man dessa, låter det som om att alla som de har coatchat, förr eller senare blivit självförsörjande, vilket man
inte kan vara, utom om man har ett avlönat arbete eller är pensionerad.
Sanninegn är den, att de inte har en susning om "om allt står bra till" efter att man har dumpat av sina "klienter"
i något bidragssystem.
Inte förän klienterna , efter ett tag kommer tillbaka, upptäcker man hur det står till och då är
det alltid klientens fel, att han/hon befinner sig i den situationen att de har kommit tillbaka,anser man.
Men antalet folk som får socialbidrag har ju sjunkit.

De jobb som en del av de bättre lottade trots allt får( eller praktik) skulle ändå kunnat förmedlats av
arbetförmedlingen, utan kommunens inblandning.
Att de flesta andra, förr eller senare, måste komma tillbaka och åter söka socialbidrag, är det
mycket tyst om, både från kommunpolitikerna och tjänstemännens sida.
Och det man i synnerhet inte vågar vidröra är att i stort sett alla de som kommit tillbaka, genom de
"turer" de tvingats genomlida,inte är ett dugg mer eftertraktade på den reguljära arbetsmarknaden
efter alla dessa turer utan snarare är ännu mer märkta och utslagna.

Först då förstår de drabbade, vilket stort skämt Karlstads kommuns arbetslinje i praktiken är
där man menar att bara för att de har gjort något under sin anställningslöshet, så kommer
arbetsgivarna att tycka att de är mer attraktiva att anställas än om de bara hade försökt att mer
målmedvetet söka arbete istället.
Man förstår inte, att det är ett hårt heltidsarbete att söka arbete, i synnerhet i arbetslöshetens sverige.
Detta tycker man att de skall göra ändå, vid sidan av låtsassysselsättningen eller terapin.

De Demokratiska rättigheterna och "rättighetslagarna" som lagstiftarna skapat
är som ni märker, satta ur funktion, ur sina ursprungliga roller i vårt välfärdssamhälle.

Ju mindre våra rättigheter är specifiserade i lagtexterna och detta skall vara riksgällande, desto
mer makt att urholka lagens mening och funktion kan kommunerna tillåta sig.
Kommunernas "självbestämmanderätt" gör att i stort sett ingen instans i samhället, kan slå
kommunerna på fingrarna, hur tokigt de än vantolkar välfärdslagarna.
En medborgare kan inte ens begära en "Kommunrevision" för att få tolkningarna prövade,såvida
den enskillde inte betalar den revisionen själv.
Genom en revision kan man visa på hur galet det är ställt i en kommun, både i lagtexttolkningarna
och lagarnas tillämpning men också i hur man använt skattemedlen.

Och Regeringen kan man heller inte vända sig till, därför att de sällan tar upp enskillda fall.
De berörda ministrarna kan inte ens "slå en kommun på fingrarna".
De kan komma med "kritik" men alls inte lägga sig i kommunernas interna affärer.
Det enda sättet att få något gjort, är att skapa opinion genom medierna(som sällan gör något
utan att fråga den Politiska Eliten först)så att någon/några i riksdagen får upp ögonen och skriver
någon motion så att nya tillägg i lagtexten så småningom kan komma till, text som
kommunerna åter igen tolkar, presis som dom vill.
Och så är man på ruta ett igen.

Vad skall medborgarna göra, då politikerna och deras lakejer,kommunaltjänstemännen,tar galna beslut
som folk får lida för, som förstör folks liv, som skapar otrygghet och mer utslagna, beslut som låter
bra men som i praktiken är urusla?
Kanske att bilda en intresseorganisation för de utslagna, enligt den svenska Demokratimodellen??
Det är många som far illa i samhället pga de saker min artikel har beskrivit här, men frågan är den:
Tror verkligen någon att politikerna och tjänstemännen skulle bry sig om vad de utslagna har att säga
bara för att de skulle "organisserade sig"?
Knappast!

Man bryr sig helt enkelt inte om vad de svagaste och mest sårbara i samhället har att säga i alla fall, även om
man fortfarande gärna nynnar på mantrat om att värna om de utslagna., för syns skull.
Då behövs, ibland, någon "obekväm person" som säger ifrån och blir ettrigare ju mer man ignorerar och inte tar
denne på allvar.
Avslöjar någon till allmänheten, det fusk,de övergrepp och den korruption av maktmissbruk som förekommer
så kommer de som styr, i allmänhet inte undan sitt ansvar.
Förr eller senare når "larmet" också en samvetsöm journalist, som hjälper till.

Då blir det plödsligt allvar av!

En del av maktpersonerna förstår att detta förr eller senare kan ske och tar därför de "obekväma" på allvar.
Enbart de mest förhärdade, med psykopatpersonlighet som tycker att de kan komma undan med vad som helst
tystar ner eller ignorerar eller rent av utsätter de obekväma för övergrepp, för att försöka sätta dem ur spel.

Tyvärr är den senare beskrivna kategorin maktpersoner överrepresenterade av kvinnor, vilket inte alls ser fint ut
i genusforskningens och feministpolitiskt korrekta sverige.
Faktumet framålls sällan.

Det var ett smakprov på vår heligaste ko, Den Svenska Demokratin.
*Fortsättning i Del 2