The AWKWARD SwedeBlogg (Webnewspaper)

Kommer Vår första Metropolitan av urkyrkan levandes från Älvenäs? Ja,det är det många som undrar! Jag får dagligen e post med den frågan.Man vet att jag haft mage både att kritissera och ifrågasätta Wermlands Läns Landsting och deras totala ovilja och oförmåga, att tillhandahålla de undersökningar och den vård som jag verkligen behöver.
Och ingen är ansvarig för någonting.
Ber man sina folkvalda om hjälp, får man bara till svar, att allting är så bra så.

De tar mer som regel än undantag, inte sina uppdrag på allvar, då det gäller enskilda människor.
Och de tar aldrig någon på allvar,som har mage att inte krångla sig igenom den byråkratiska djungel av
regler och rutiner, som ofta sållar bort de som inte orkar utan dör mot de som trots allt överlever och de som går direkt på pudelns kärna, dvs direkt till de folkvalda, då inget fungerar.

Det är bara det, att Pudelns Kärna/Hjärna inte tycks fungera heller!, inte utan en detaljerad rutinplan med
standardsvar som aldrig leder till att den enskildes situation förbättras, utan enbart skyddar den folkvalde
från att ta ansvar personligen,för sin politik, sin sjukvård.
Och så rullar vårt kära Svenska land på, utan att någon vågar säga ifrån,ingen har något personligt ansvar
och folk far illa och många faktiskt dör, i onödan.

Det var 2002 som jag blev sjuk, men än idag 2008 har ingen tagit fullt ansvar för att hitta orsakerna!
Många artiklar om det hela har det blivit, men genomslagskraften har inte varit värst stor.Det verkar som om folk inte tycker att det är så märkvärdigt att sjukvården väntar ihjäl mig.
Pressen(Expressen,Aftonbladet etc) och då lokalpressen i synnerhet, tycker inte att det är så märkvärdigt att
en människa,offentlig som jag är, blir behandlad så här.
Då är en bortsprungen ko mer av intresse,tycker man.

I ett samhälle,där man styr tillvaron, med gemensamma regler,rutiner och färdiglagda åsiktspaket, blir en
människa, som inte ställer upp på många av reglerna och ibland hamnar i situationer där de allmäna
reglerna inte räcker till och som inte riktigt är så nedsövd av åsiktsmanipulativ propaganda, ser man en sådan
som en "obekväm person" och tystar ner och ignorerar.
Och för att ytterligare förstärka den attityden, låtsas man om att man inte vet eller bryr sig om att den obekväme
ens existerar.
Det verkar som att det är just denna attityd,som jag har råkat ut för.
Genom att fortsätta att inte ta på allvar att jag är sjuk och att dessutom isolera mig, i en jämmerdal som
denna del av Älvenäs är, räknar man med att jag inte skall klara mig ur det hela och ställa de ansvariga
för min situation, till svars.
Man räknar absolut inte med att jag skall orka att ställa till med något så i ögonfallande omskakande, att det ens skulle synas.

Och så tror de, att går det nog lång tid,från de oförätter de tillfogar, så kommer där inte att ske något.

*Så resonerar KBAB och deras "tjänsteutvecklare" om hon ens kommer ihåg,vad hon gjorde, mot en sjuk medelålders man år 2006, som legat under grannstörningars stress under flera år och som upplevde en Julafton på akutmottagningen med sviterna av detta, i form av posttraumatiska stressurladdningar,där kroppen höll på att klappa ihop och efteråt fick en Hjärtinfarkt, bara några månader senare.

* Så resonerar en av socialförvaltningens socialsekreterare,Birgitta Larsson, som tillsammans med KBAB's
tjänsteutvecklare, bestämde sig för att göra en sk "menprövning" efter att ha bestämt att jag skulle vara
"en fara för mig själv och andra" därför att jag ibland var naturligt arg på grannar som störde.
Larsson har över huvud taget ingen kompetens att bedöma menprövningar, men det tyckte man inte hade med
saken att göra.
Syftet med menprövningen var att försöka att lura systemet, så att jag skulle tas in för undersökningar på
psykeriatrisk klinik,så att man därmed fick bort mig från mitt hem.
Vad man däremot inte hade med i beräkningen, var att sjukvården kunde det där och tillbakavisade deras
försök att luras och så blev detta till ett förnedrande nederlag för stackars KBAB's tjänsteutvecklare, så att
hon istället, med hjälp av en advokat, lurade av mig min hyresrätt, i domstol.
Vittnesmålen var de som hade stört mig.Det säger nästan allt, vad det gäller det rättsövergreppet.

* Så resonerar Socialförvaltningen och de som hade med saken att göra där, då man slängde in mig i en kall 1 rum och kök, i kommunens ytterområde.

Det skulle föreställa vara ett akut boende och att man skulle ordna en ersättningsbostad hemma i karlstad,
omgående.Men efter bara några månader in på 2007 förstod jag, att så hade man inte tänkt alls.

Här vantrivs jag och här är jag ganska isolerad och därmed mer "kraftlös" att ta itu med att få upprättelse,där
de ansvariga för alla de övergrepp man utsatt mig för, får stå till svars för vad som igentligen gjordes
och inte gjordes, oavsett ursäkter och bortförklaringar.

FÄNGELSET
Här befinner jag mig som sagt emot min vilja ,trots att jag är myndig och inte har gjort något brott.
Man trampar systematiskt, på min värdighet som människa och mina rättigheter,som en fullvärdig
medborgare i ett sk Demokratiskt samhälle, att få bestämma vart jag vill bo och leva.

-De kunde lika gärna ha slängt in dig i fängelse!Du är ju som i ett fängelse som det är nu,sa en god vän
till mig i telefonen.
Och visst hade han rätt!Skillnaden mellan det här och ett fängelse är övervakningen.I ett fängelse får de ju inte
komma och gå som de vill.Det kan inte jag heller, pga mina sjukdomssymtom.

I fängelse hamnar man,mot sin vilja och det gjorde jag här också.
I fängelse hänger ofta våld i luften.Det gör det kring mig i de här kvarteren här i Älvenäs också.
I fängelse är en del ofta påverkade av diverse förbjudna substanser.Det kryllar det av här också, för att inte tala om alla som är fulla som ägg, av alkohol här, veckodag som helg.

* Så resonerar den Folkvalde Socialdemokraten som är ordförande för Kommunstyrelsen,Lena Melesjö -Windahl, som inte tyckte att hon kände för att stoppa galenskapen av att avhysa mig från mitt hem, 4 dagar före Julafton och sjuk.Hon ursäktade sig med en lögn.Hon påstod att detta inte var ett ärende för Kommunstyrelsen,trots att jag skrivit ett brev och bett om hjälp,ett brev som diariefördes och därmed var ett kommunstyrelseärende.

Hon tyckte inte att hon kände för, att gå ifrån sina Julegrytor hemma och de fina Julmiddagarna som våra
kommunpolitiker åt i de dagarna, för att rädda en kommuninnevånare från övergrepp gjorda av
kommunens egen egennytta KBAB och en säker medicinsk katastrof.

Mitt liv var inte värt ett vitten.
Men min röst på valdagen var säkert värt någonting, i alla fall.
Den avsaknad av empatisk förmåga och den arroganta ignorans som Melesjö den gången visade, i en
mycket tillspetsad situation, visar att hon inte bryr sig ett dugg om den enskilda karlstadsbon, såvida
det inte handlar om någon i hennes egen bekantskapskrets.

* Så resonerar de ungdomar,som gjorde livet till ett extra Helvete,där jag låg och
var sjuk och de härjade för fullt ovanför mig.
De, som senare dessutom med glädje, ställde sig till förfogande som Jäviga Vittnen i Domstol och framställde
mig där som någon jag aldrig varit och heller aldrig kommer att bli.

* Så resonerar ju tydligen också Landstinget,som cyniskt räknar med att jag skall dö i förtid
och därmed så slipper de ta sig an mig,den förskräckliga människan som har mage att säga ifrån, den
förskräckliga människan som ifrågasätter de "Heliga Reglerna och Rutinerna" som har som syfte att alla
Landstingets verksamheter skall fungera smidigt med också kostnadseffektivt, oavsett om det kostar
människoliv,den förskräckliga människan som envisas med att alla inte klarar att åka som jojor fram och
tillbaka till sjukhuset på polikliniska undersökningar och att han är en av dessa.

Frågan är: Med alla övergrepp, som gett mig ett ovärdigt liv.Kommer jag att ta mig upp ur detta
och få min Heder och rättvisa tillbaka??eller skall de lyckas i sina cyniska, kriminella upptåg?
Framtiden får visa det!
Men en sak är klar.Jag behöver människor som stöttar mig!!Och hjälper mig, handgripligen.
Vem vågar??

Biskop.Hans-Tommy Berg
Fortfarande vid liv